De välvilliga – En roman om Förintelsen
En roman om Förintelsen? Går det verkligen att skriva en roman som avhandlar delar av Förintelsen? Svaret är ett tveklöst ja. Jonathan Littell har skrivit en roman på ca 900 sidor om SS-officeren Max Aue, en fiktiv person som är djupt involverad i insatsgrupperna. Jag brukar vara en smula skeptisk till dylika romaner men denna bok är tveklöst ett mästerverk.
Littell har gjort en oerhört omfattande research inför denna bok. Bortsett från en del fiktiva personer så väver han skickligt ihop dessa med verkliga personer som ingick i de olika insatsgrupperna. Detaljrikedomen är slående och i de flesta fall så stämmer bokens innehåll med de fasor som verkligen utspelade sig när dessa mobila mordkommandon förflyttade sig på östfronten med ett enda uppdrag, att mörda. Undertecknad som har tillgång till insatsgrupprapporterna som upprättades och skickades till RSHA i Berlin är kusligt detaljerade ifråga om massmord i fält. Littell förefaller ha gått igenom samma material och skickligt återgett detta i romanform.
Bokens upplägg och Littells sätt att skriva gör det i stort sett omöjligt att lägga ifrån sig den. Berättartekniken är formidabel och detaljrikedomen enorm. Känsliga läsare bör vara medvetna om att de detaljerade morden är kusligt återgivna, avrättningarna av oskyldiga människor är allt annat än en trevlig läsning. Blod, hjärnsubstans, ofattbart lidande och fruktansvärda scener återges så detaljerat att det på sina ställen känns som man är en åskådare på ort och ställe. Även om undertecknad till största delen läser facklitteratur så är detta en roman jag mycket varmt kan rekommendera. Men som sagt, boken är fruktansvärd och inget för känsliga personer!!
Boken innehåller många militära termer och fackuttryck, jag rekommenderar att man först läser igenom ordlistan som återfinns i slutet av boken. De läsare som inte är insatta i den tyska militära terminoligin kommer stöta på en rad ord och begrepp som är obegripliga om man inte tar del av ordlistan först. SS unika militära gradbeteckningar är bara det en hel vetenskap för den oinvigde. Att en SS-Sturmbannführer motsvarar graden major är för mig en självklarhet men för en som inte studerat SS säger det inte någonting.
Utan tvekan är detta en oerhört viktig bok som inte lämnar någon oberörd. Boken och författaren har vinnit flera priser i Frankrike och gissningsvis kommer fler priser att följa. På Svenska dagbladet och Dagens nyheter kan man läsa mer om boke och författaren.
/ Martin
Det var en intressant recension av en mäktig bok, både till sidantalet som
till innehållet. Jag har läst boken flera gånger, och jag tror att all den här
informationen är rökridåer för vad Max Aue egentligen är och vill. Han
deltar inte själv i arkebuseringar utan betraktar dem på avstånd. Han är
dolt homosexuell och har ett märkligt förhållande till sina föräldrar och
framför allt till sin syster. Så i och med att hans föräldrar hittas mördade
kan Max Aue, i kraft av sin grad i SS undvika att bli åtalad.
Så, det är en historisk roman med många djupa bottnar.
Tom