Domedag i öster – Estniska SS-frivilliga berättar samt striderna vid Tartu at Om Förintelsen

Domedag i öster – Estniska SS-frivilliga berättar samt striderna vid Tartu

En estnisk frivillig någonstans på östfronten
Bildkälla: Petter Kjellander

Hur kommer det sig att man låter sig värvas till en främmande armé? Det finns i regel lika många skäl som frivilliga. I frågan om bland annat Estland rörde det sig om viljan till självständighet och att försvara fosterlandet. Rysshatat var mycket stort bland de frivilliga. Den initiala Sovjetiska ockupationen av de baltiska staterna var i flera fall totalt hänsynslös. Tusentals ester deporterades av den Röda armén för att sedan mördas.

När Tyskland invaderade Estland var flera glada över att slippa den sovjetiska ockupationen. Dock var lyckan kortvarig, nazisterna behandlade den estniska befolkningen ännu värre. Trots detta så kom ungerfär 35 000 ester att enrollera sig i det tyska krigsmaskineriet. Till en början skedde detta på frivillig basis, även det skulle ändras. Allteftersom kriget fortskred tunnades manskapet ut, detta medförde i sin tur att tyskarna tvångsutskrev hela årskullar av Ester.

Att anmäla sig frivilligt var för många ester en självklarhet, Röda armén och Stalins förtryck skulle kastas ut ur landet. Kämpandet för självständighet var en oerhörd drivkraft för många av de frivilliga. Emellertid visste inte esterna att någon självständighet aldrig var aktuell. Hitler hade inte för avsikt att se ett fritt Estland, i Hitlers förvirrade sinnesvärld var esterna icke-arier och skulle behandlas därefter. Hitlers främsta mål, bortsett från kampen mot kommunisterna och judarna, var att skaffa Tyskland Lebensraum. De som inte passade in skulle likvideras och de övriga skulle tjäna Tyskland och Tysklands intressen.