Falstad - ett läger i Norge

Striderna mellan tyskar och norrmän pågick fortfarande när 14 transportplan av modellen Junker 52 landade på Oslos flygplats den 29 april 1940. Med planen följde 200 tjänstemän tillhörande den tyska säkerhetspolisen och säkerhetstjänsten, alltså Gestapo, kriminalpolisen (Kripo) och Sicherheitsdienst (SD). Styrkan delades i Oslo till fem olika Einsatzkommandon som därefter skickades till fem olika städer i Norge. På detta sätt spreds grunden till den tyska säkerhetspolisens organisation runt om i Norge, först till Oslo, Kristiansand, Bergen, Stavanger och Trondheim, senare även till Tromsö.

Till Trondheim, eller Drontheim som tyskarna kallade staden, skickades Einsatzkommando 5 med 39 man under ledning av SS-Sturmbannführer Ingo Eichmann. Styrkan slog sig ner på Trøndelag Misjonshotell och där omvandlades med tiden Einsatzkommando 5 till Kommandeur der Sicherheitspolizei und des SD (KdS) Drontheim. Till det regionalla kontoret knöts ett antal lokala kontor, så kallade Aussendienststellen. I Trondheim fanns lokala kontor i Ålesund, Mosjöen, Opdal, Dombås, Namsos och Mo i Rana. Eichmann förblev den regionala chefen för säkerhetspolisen tills september då han återvände till Tyskland som chef för Gestapo i Kiel. Ny chef blev istället Eichmann’s ställföreträdare, SS-Sturmbannführer Hermann Ling.

Den första tiden i Trondheim fängslades politiska fångar, motståndsmän och kriminella främst i högkvarteret på Trøndelag Misjonshotell. För en mer långsiktig förvaring av fångar bestämdes dock i september 1941 att ett strafgefangenenlager skulle upprättas i Falstad, nordöst om Trondheim. De första fångarna anlände samma månad i form av 170 danskar vars första uppgift blev att påbörja bygget av lägret. Denna grupp danskar hade frivilligt anmält sig för arbete i Norge men fängslades i Falstad då de vägrade arbeta inom den nazistiska Organisation Todt, de satt fängslade i tre månader för detta. Med tiden som nya fångar överfördes till läget byggdes även lägret ut och vakttorn, stängsel och baracker restes.

Chefen för KdS Drontheim, Hermann Ling, ersattes i oktober 1941 av SS-Obersturmbannführer Gerhard Flesch som tidigare varit KdS Bergen. Innan Flesch kommenderades till Norge i april 1940 hade han varit anställd vid Gestapo och övervakat religiösa sekter i Tyskland. Vid fälttåget mot Polen hade han varit befälhavare för Einsatzkommando Posen (Poznan) och vid fälttåget mot Frankrike hade han tjänstgjort vid 3.SS-Division Totenkopf. På posten som KdS Drontheim kom Flesch att stanna tills krigsslutet och under denna tid fick han många liv på sitt samvete.

Kommendanten för Falstad var först Paul Schöning som i maj 1942 blev ersatt av SS-Hauptscharführer Paul Gogol. Senare kommendanter var Scharschmidt, Werner Jeck, Georg Bauer och Karl Denk. Lägret var uppbyggt enligt samma modell som de koncentrationslägren i Tyskland och under kommendanten fanns en välstrukturerad organisation. I lägerledningen ingick, förutom kommendanten, en ställföreträdande chef och en förvaltningschef med ansvar för ekonomin. En sjukavdelning stod under ledning av en läkare från den tyska polisen och en kvinnoavdelning under ledning av en "Wachtmeisterin". I övrigt bestod vaktmanskapet av 40-50 poliser från ordningspolisen.

På samma sätt var fångarna organiserade i ett system med först och främst en förtroendeman, så kallad kapo, med uppgift att räkna fångarna vid uppställning, fördela arbeten, utarbeta rapporter om lägerförhållandet, genomföra inspektioner och introducera nya fångar i lägerlivet. Andra viktiga positioner i fångarnas administration var barackchefen, kökschefen och arbetsledaren. Denna fångadministrationen bedrev med åren ett allt större självstyre i lägret och kapon Arnold Mathisen sa efter befrielsen att den tyska ledningen knapp närvarade ens på morgonuppställningen den sista tiden.

Till Falstad ankom de första norska fångarna i december 1941, dessa framförallt kategoriserade som kommunister vilket kom att bli den största kategorin fångar under lägrets existens 1941-1945. Andra grupper av fångar som nämns i fångregistet är arbetsovilliga, homosexuella, kriminella och personer som försökt fly till Sverige. Under kriget passerade 48 judiska fångar genom Falstad. Av dessa avrättades åtta även om ytterliggare en hade dömts till döden i mars 1942. Denna person som dömdes men som klara sig var Efrai Schilowsky som tack vare svenskt medborgarskap fick sin dom upphävd. Schilowsky överfördes istället till Grini och därefter till Sverige. Vad hade då Schilowsky gjort för brott som motiverade dödsstraff? Jo, han hade lyssnat på brittisk radio.

Den största delen fångar var norrmän vilka uppgick till minst 3 500 personer. Dock var hela 13 nationaliteter representerade i fånglägret och bland dessa kan nämnas danskar, polacker, ryssar och jugoslaver. Ett mindre antal tyska fångar fanns även, detta främst i form av soldater som dömts för brott i tjänsten.

Avrättningar av fångar vid Falstad skedde för första gången den 7 mars 1942 då fem personer skjuts i Falstadskogen. Fyra av dessa: Abel Lazar Bernstein, David Isaksen, Wulf Isaksen och David Wolfsohn, var judar som arresterats i januari samma år. Den femte, Olav Sverre Benjaminsen, beskrevs som "kommunist" och "tyskfientlig". Avrättningarna kom dock att fortsätta under året och eskalerade i oktober då undantagstillstånd infördes i mellersta Norge. Inom loppet av tre dagar efter den 6 oktober avrättas 34 norrmän i Falstadskogen. Som exekutionsstyrka kommer Oscar Hans från Oslo med sitt Sonderkommando. Samtliga judiska män i Trondheim fängslas samtidigt i Falstad.

Totalt kom minst 200-220 personer att avrättas i Falstadskogen under kriget. Av de som man idag känner till kom 43 från Norge, 61 från Jugoslavien och 101 från Sovjet. Ny forskning på området, som publicerades i boken "Falstad – nazileir og landssvikfengsel" (Tapir akademisk forlag 2008) diskuterar dock siffror på omkring 300 avrättade. Efter kriget blev många av gravarna utpekade av den jugoslaviska krigsfången Ljuban Vukovic som varit gravgrävare vid Falstad. På så sätt hittades 202 avrättade men troligen finns det fortfarande okända gravar i skogen. Idag diskuteras en geologisk undersökning av området och det är om detta genomförs troligt att siffrorna höjs. Vissa saker gjordes även av lägerledningen för att dölja avrättningarna i krigets slutskede. 20-25 kroppar ska ha grävts upp och sänkts i Trondheimfjorden, dessa har ännu inte hittats. Precis som på många andra ställen brändes även stora delar av lägrets arkiv vilket kunde ha gett svar på många frågor.

Krigsslutet innebar för Falstad att fångarna släptes fria och istället ersattes av tyskar och quislingar. Strafgefangenenlager Falstad döptes om till Innherad tvangsarbeidsleir vilket under perioden 1945-1949 kom att inhysa 3 000 norrmän dömda för mindre allvarliga landsförräderibrott, till exempel medlemskap i Nasjonal Samling.

Chefen för KdS Drontheim, Gerhard Flesch, blev 1946 dömd till döden och 1948 avrättad i Trondheim. Oscar Hans, som varit befälhavare för kommandot som avrättade personerna i Falstadskogen, blev 1947 dömd till döden. Denna dom blev dock upphävd och i december utvisades Hans till Tyskland. Ingen av Falstads kommendanter åtalades i Norge efter kriget.

Läs mer:
Falstadsenteret
Trondheims judiska museum

Fotot är publicerat med tillstånd av Falstadsenteret.

/ Simon