F.d. medlem i SS-Sonderkommando “Feldmejer” slipper rättegÃ¥ng
Under onsdagen meddelades att Heinrich Boere, tidigare SS-Sturmmann och medlem av SS-Sonderkommando "Feldmejer", slipper rättegång på grund av hälsoskäl. Den 87-årige Boere, född 1921 i Nederländerna, anmälde sig i slutet av 1940 som frivillig till Waffen-SS och kom att kämpa knappt två år på östfronten. Det var dock inte där som han kom att göra sig ökänd.
Efter att ha återvänt till Nederländerna från sin fronttjänst anslöts Boere 1942 till SS-Sonderkommando "Feldmejer" som var en del av den tyska "gegenterror" i landet. Kommandot sattes upp av den högsta SS- och polischefen (HSSPF) i Nederländerna, Hans Albin Rauter, och bestod av 15 förre detta frivilliga i Waffen-SS. Under kriget kom gruppen att genomföra 54 mord på civila, så kallade "Silbertanne-mord". Boere’s första mord, på apotekaren Fritz Huber Ernst Bicknese, genomfördes i juli 1944 tillsammans med Jacobus Petrus Besteman. Civilklädda gick Boere och Besteman in på Bichneses apotek och bad om att få se hans identitetshandlingar. Boere sköt därefter Bicknese med tre skott och Besteman fortsatte skjuta efter det att Bichnese trillat ihop. Totalt har Boere erkänt tre mord.
För sin medverkan i dessa mord dömdes Boere redan 1949 till till döden, ett straff som omvandlades till livstids fängelse. Den dömda hade dock begett sig till Tyskland när domen fastställdes och någon utlämning kunde aldrig genomföras. Försök att sedan dess få Boere utlämnad har varit helt utan resultat och istället lyckades man i april 2008 få åklagare i Dortmund att förbereda ett åtal mot Boere i Tyskland. Det är detta åtal som nu lagts ner på grund av hälsoskäl.
Läs mer:
Hitlers hantlangare ställdes inför rätta
Prozess gegen NS-Kriegsverbrecher geplatzt
German prosecutor charges admitted Nazi hit man in 3 murders
86-Year-Old SS Killer Faces Murder Charges
Der alte Mann, ein Prozess und der Tod
Jag vill på intet sätt föringa de fruktansvärda brott som begicks av de
Insatsförband (Einsatzgruppen) som Heinrich Boere ingick in, men
jag tror och hoppas att hans samvete och psyke har jagat honom
genom alla dessa år. Han har nog förmodligen, förhoppningsvis,
kommit till insikt av det han gjort. Och den insikten, om den nu
existerar, kan vara värre än en fängelsedom. Han kommer inte
att dö med gott samvete.
Tom
Jag struntar i om han så har ena foten i graven, lever han så ska han ställas inför rätta och sättas i fängelse. Jag förstår Toms argument, men tror även att en hel del av nazisterna länge, om inte hela sina liv, faktiskt trodde på det de gjorde och inte alls hade samvetskval. Allt det som de gjorde, det kan inte en människa med samvete eller hjärta komma på, och har man inte det så kan man inte heller ha samvetskval eller ånger.
Absolut trodde säkert de flesta av de nazistiska bödlarna på vad de gjorde.
Att det var “rätt”, att de bekämpade “en fiende” till det tyska riket. Att de hade
svurit en ed till Adolf Hitler att göra så. Jag förstår också Anjas argument att
han ska ställas till svars för det han gjort och medverkat till.
Men, vad jag är ute efter, är att de flesta av de poliser och soldater som
ingick i Insatsförbanden från början inte hade en aning om vad de skulle
göra, och den groteskt hänsynslösa “uppgift” de hade att utföra blev en
psykologisk chock för de flesta av dem när det väl hade satt igång. Det
rättfärdigar på inget sätt deras medverkan till arkebusering av män, kvinnor
och barn. Men jag har svårt att tro att de flesta som medverkade till dessa
brott hade “rent samvete” efterÃ¥t. Självmord förekom, man delade ut
rikliga mängder mat och alkohol, och soldaterna i Insatsförbanden
hade högre soldat-lön än andra. Många blev mänskliga vrak. Med
all rätt kan man tycka.
Men, allt är så svårt att förstå. Jag har en DVD som heter Auschwitz-
Den slutliga lösningen, som producerats av BBC. Där förekommer
två medlemmar i Insatsförbanden som när filmen spelades in fort-
farande levde.
Det som grep mig var när en av journalisterna frågade en av de f.d soldater
som tidigare varit med att arkebusera både polacker och judar:
“Hur kändes det att vara med om det här?”
Och han svarade:
“Det kändes ingenting, jag bara siktade och sköt”. Och sen kom han med en
utläggning om judarna, polackerna och hur underlägsna de var, och som en
ursäkt , “Du mÃ¥ste förstÃ¥ i vilken tid vi levde i”.
Vad jag menar, är att en människa med bÃ¥de “samvete” och “hjärta” är
kapabel till de mest fruktansvärda saker under extrema förhållanden, på
grund av indoktrinering, hat, rasism mm. Se bara på det förra Jugoslavien.
Allt det här är inget försvarstal för de som blev bödlar. Men jag vill ha en
diskussion om det som vi människor är kapabla till, både på ont och gott.