Slottet Wewelsburg utanför Paderborn är omgärdat av många myter. Slottet var ett ideologiskt huvudcentrum för Himmler och hans svarta order. SS-generalen Karl-Maria Willigut var den man som tippsade Himmler om det då tämligen illa åtgångna slottet. Renoveringen i sig var inga problem, det fanns gott om koncentrationslägerfångar som hämtades från olika läger och sattes i tvångsarbete. Sakta men säkert tog SS högborg form. Liksom allt annat i byggnationsväg i det Tredje riket skulle Wewelsbug med tiden bli ett enormt komplex, ritningar och modeller som överlevde kriget visar på naziregimens sedvanliga storhetsvansinne.

Det finns en liten intressant svensk koppling till Wewelsburg, under det 30-åriga kriget lät den svenske generalen Carl-Gustav Wrangel sin armé åsamka slottet åtskilliga skador. Efter krigets slut så återuppbyggdes det dock.

En modell över planerna för Wewelsburgs utökning.  

Willigut som upplyst Himmler om slottet var en märklig figur, han påstod sig stå i kontakt med andra dimensioner, däribland asagudarna. Att han tidigare suttit på mentalsjukhus för vanföreställningar var något han undanhöll Himmler och SS. Med tiden så sprack fasaden mer och mer och till sist avlägsnade Himmler Willigut från alla sina positioner. All insignia som han förlänats togs tillbaks och hans fick mer eller mindre husarrest. Trots detta vakade SS över honom ända till krigsslutet, Willigut avled kort därefter då han tagits tillfånga av allierade soldater.

Himmler som bland annat vurmade för ockultism såg till att köpa slottet i juli 1934 för SS räkning. Köpet var inte okomplicerat, Himmler och SS förde hårda förhandlingar med Landkreis Büren men Himmler avgick inte oväntat med segern. Köpeskillingen var hela 1 Riksmark……. Varje år skulle SS betala 1 Riksmark till partiet (NSDAP) fram till och med den 31 december 2033. Med det nya förvärvet påbörjades en oerhört omfattande renovering och germanisering, som nämnts ovan så stod koncentrationslägerfångar för mycket av byggandet och renoveringen. Himmler hade i sina vanföreställningar storvulna planer på att expandera området kring Wewelsburg till ett enormt SS-komplex, se modell ovan.

Wewelsburg skulle bli SS världsåskådningscentra, en Reichsführerschule där gräddan av de bästa SS-männen skulle indoktrineras än mer av nazismens irrläror. Vid sidan om skolningscentrat var Wewelsburg en perfekt plats för den ockultism som Himmler och flera andra inom SS ledarskikt så varmt vurmade för. Hitler å sin sida fann föga intresse för ockultismen men lät Himmler hållas. Även Göring fick sig en släng av sleven av Hitler, som en ivrig jägare och viltvårdare stod Göring i spetsen för jaktlagar och skogsvård. Hitler lär ha rynkat på näsan och kallat engagemanget för "Grönt frimureri", i Himmlers fall "Svart frimureri". Det är en smula ironiskt med tanke på att regimen avskydde frimurare och förpassade dessa till koncentrationsläger.

 Wewelsburg inbäddat av en storslagen natur.

 Intriören genomgick en monumental renovering, överallt fälldes SS-runorna in eller andra "germanska" symboler. En enorm sprialtrappa av trä, utsmyckad med olika onrament, delvis av lokal karaktär men naturligtvis även präglad av SS och nazismen. Fin- och möbelsnickare försågs med högkvalitativt råmaterial, ek, ebenholz mm för att smycka de olika rummen. Marmor av olika färger kom att bilda mönster i golvet, den svarta solen är den mest kända, foto nedan. Förutom trä och marmor så fanns det rikligt med konstsmidda lampkronor av modell större. Allt betalades av SS eller genom slavarbetskraft. Mannen som ledde renoveringen och ombyggnationen hette Hermann Bartels.

Den svarta solen i Gruppenführersaal belägen i norra tornet.

Nazismen kom att hylla döden på många olika sätt, de nazister som dödades utanför Feldherrenhalle i München 1923 vid Hitlers kuppförsök hyllade varje år. Himmler deltog naturligtvis i dessa morbida sammankomster. I Wewelsburgs krypta, även kallad Obergruppenführersaal fanns det tolv pidestaler där kvarlevorna efter de tolv främsta SS-männen skulle få sin sista vila. Slottet Quedlinburg i Sachsen-Anhalt var en annan helgedom för SS. Kvarlevorna efter Heinrich I som avled år 936 hyllades av Himmler. Det finns foton från kryptan där Himmler lägger ner en krans för Heinrich I, en person som i Himmlers villfarelse ansågs sig vara släkt med. Idag ligger slottet Quedlinburg med på Unescos världsarvlista.

Wewelsburgs gravkrypta där de högsta SS-ledarna skulle få sin sista vila. Notera hakkorset i taket.

Inte bara SS-ledarna skulle vila här. Himmler hade egna ordnar som han delade ut till SS-männen. En av dessa var den såkallade Totenkopfring der SS, en ring som pryddes främst med en dödskalle men även olika runor. Willigut har tillskrivits designen men den tillverkades av ett av många SS-företag. Initialt var det bara de högsta SS-ledarna från "Kampåren, 1919 - 1933, som fick denna. Med tiden så delades den ut mer frekvent. Himmler tog även fram ett hederssvärd (Ehrendegen) och en julljusstake (Julleuchter). Dödskalleringen har ofta angivits som en ring man fick när man gifte sig, detta är felaktigt. Däremot fick nygifta SS-män ljusstaken som skulle placeras i hemmet och tändas på vissa högtider, sommar- och vintersolståndet var två av dessa högtider.

Åter till ringen. De som fått denna ring förlänad och som stupat eller avlidit av naturliga orsaker så skulle de anhöriga se till att ringen återbördades för slutförvaring i Wewelsburg. Var denna gömma med ringar finns eller om detta är sant har det spekulerats i under 65 års tid. Lokalbefolkningen i Wewelsburg hävdade efter kriget att amerikanska soldater hittat gömman med dessa ringar men det finns inga belägg för att så verkligen var fallet.

Totenkopfring

Den första ansvarige för Wewelsburg, Burghauptmann kallad var Manfred von Knobelsdorff 1934 - 1938, vars svåger var ingen mindre än Walther Darré som bland annat var ansvarig för partiets jordbrukspolitik. Han ersattes 1938 av SS-Obergruppenführer Siegfried Taubert som innan dess tjänstgjort i Reinhard Heydrichs stab inom SD. Taubert behöll denna ställning som Burghauptmann till krigsslutet.

Sakta men säkert tog Wewelsburg form enligt Himmlers önskemål. Ett gigantiskt bibliotek skapades med all tänkbar litteratur. Föga förvånande upptog merparten av litteraturen sådant som nazisterna ansåg vara särskilt viktigt. Allt kategoriserades under ledning av Hans Peter des Coudres, jurist och senare bibliotikarie. Under namnet: Biblioteket i Föreningen för främjande och tyska kulturella monument samlades en rad volymer om germansk- och indogermansk historia, historiska hjälpvetenskaper, religion-, myt- och kyrkohistoria. Framträdande var även litteratur om konst, kultur, litteratur och statsvetenskap. Ju mer man kunde "tillrättalägga" historien om Tysklands storhet desto bättre. En annan framträdande person som höll i de vetenskapliga delarna i Wewelsburg var Dr. Bernhard Frank, mest känd är han som den siste SS-kommendanten på Berghof, Obersalzberg. 

I området utfördes en rad arkeologiska utgrävningar och de få saker man fann ställdes ut i Wewelsburg. Himmler hade även en förkärlek till urgermanernas historia och betalade många forskningsresor. Bland annat var tyska historiker i Sverige och gjorde gipsavgjutningar av hällristningarna i Bohuslän, idag Västa Götaland. Dessa resor och expeditioner kan man läsa om i Heather Pringles bok Härskarplanen som finns recenserad på denna sida. 

I det mer eller mindre ateistiska Tyskland så höll man sig faktiskt med en katolsk präst i Wewelsburg, Himmler och många andra i det nazistiska toppskiktet var katoliker. Som så mycket annat i nazitysklands historia är denna motsägelse ändå logisk. 

Det finns även ett rykte att ett utkast till en ny religion som efter kriget skulle ersätta kristendomen förvarades i Wewelsburg. Trots omfattande efterforskningar, bland annat med hjälp av Dr. Hermann Frank så har det konstaterats att det är enbart ett rykte utan någon som helst substans. Författaren angavs att vara Albert Weiner som studerade teologi vid ett prästseminarium men som fick överge sina studier under den ekonomiska kraschen på 30-talet. Weiner kom senare att bli officer inom Gestapo och tjänstgjorde från 1944 i Norge där han brutalt slog ner motståndsmännens aktioner och även mördade några av ledarna personligen. 

I krigets slutskede då Tyskland obönhörligen tvingades att retirera för Röda armén och de västallierade skickade Himmler en man vid namn Heinz Macher till Wewelsburg. Macher som tidigare tjänstgjort i SS-divisionen Das Reich och blivit högt dekorerad för sina frontinsatser knöts till Himmlers stab i slutskedet. Macher for till borgen med uppdraget att jämna Wewelsburg med marken, något som naturligtvis inte gick. Exakt vilka dokument och annat komprometterande material som Macher brände är okänt. Macher teg som muren avseende detta trots flera försök att bibringa klarhet i denna fråga.  Det enda han berättade var att han avfyrade några Panzerfaust mot Wewelsburg, resten av historien tog han med sig i graven. Inte heller Himmlers adjutant Werner Grothmann svarade på några frågor om sin långa tid vid Himmler sida. 

Både Macher och Grotmann fängslades tillsammans med Himmler och var de första som fick reda på hans självmord. Efter en tid i fängelse frigavs de och kunde påbörja ett nytt kapitel i sina respektive liv. Men ovissheten om delar av Wewelsburgs historia förblir olöst. Idag finns det en permanent utställning i borgen rörande den nazistiska epoken. Man befarade att Wewelsburg skulle bli en vallfärdsort för nynazister men hittills har inga sådana händelser blivit kända.  

Här finner ni mer information om Krigsmuseet Wewelsburg.

Rekommenderad läsning: Die SS, Himmler und die Wewelsburg av Jan Erik Schulte (Red.)

En roman om Förintelsen? Går det verkligen att skriva en roman som avhandlar delar av Förintelsen? Svaret är ett tveklöst ja. Jonathan Littell har skrivit en roman på ca 900 sidor om SS-officeren Max Aue, en fiktiv person som är djupt involverad i insatsgrupperna. Jag brukar vara en smula skeptisk till dylika romaner men denna bok är tveklöst ett mästerverk.

Littell har gjort en oerhört omfattande research inför denna bok. Bortsett från en del fiktiva personer så väver han skickligt ihop dessa med verkliga personer som ingick i de olika insatsgrupperna. Detaljrikedomen är slående och i de flesta fall så stämmer bokens innehåll med de fasor som verkligen utspelade sig när dessa mobila mordkommandon förflyttade sig på östfronten med ett enda uppdrag, att mörda. Undertecknad som har tillgång till insatsgrupprapporterna som upprättades och skickades till RSHA i Berlin är kusligt detaljerade ifråga om massmord i fält. Littell förefaller ha gått igenom samma material och skickligt återgett detta i romanform.

Bokens upplägg och Littells sätt att skriva gör det i stort sett omöjligt att lägga ifrån sig den. Berättartekniken är formidabel och detaljrikedomen enorm. Känsliga läsare bör vara medvetna om att de detaljerade morden är kusligt återgivna, avrättningarna av oskyldiga människor är allt annat än en trevlig läsning. Blod, hjärnsubstans, ofattbart lidande och fruktansvärda scener återges så detaljerat att det på sina ställen känns som man är en åskådare på ort och ställe. Även om undertecknad till största delen läser facklitteratur så är detta en roman jag mycket varmt kan rekommendera. Men som sagt, boken är fruktansvärd och inget för känsliga personer!!

Boken innehåller många militära termer och fackuttryck, jag rekommenderar att man först läser igenom ordlistan som återfinns i slutet av boken. De läsare som inte är insatta i den tyska militära terminoligin kommer stöta på en rad ord och begrepp som är obegripliga om man inte tar del av ordlistan först. SS unika militära gradbeteckningar är bara det en hel vetenskap för den oinvigde. Att en SS-Sturmbannführer motsvarar graden major är för mig en självklarhet men för en som inte studerat SS säger det inte någonting.

Utan tvekan är detta en oerhört viktig bok som inte lämnar någon oberörd. Boken och författaren har vinnit flera priser i Frankrike och gissningsvis kommer fler priser att följa. På Svenska dagbladet och Dagens nyheter kan man läsa mer om boke och författaren.

Nazistiska straffexpeditioner avskräckte dock inte andra polacker från att fortsätta sina hjälpinsatser. Tusentals av dem har också belönats med medaljen Righteous among the Nations som delas ut av Yad Vashem i Israel åt icke-judar för deras insatser under förintelsen.

Över 22 000 människor från olika länder har belönats med medaljen. Av dem är över 6 000 polacker. Deras gärningar är väl värda att minnas och hedras.

Läs mer om polska Rättfärdiga.

http://www.sprawiedliwi.org.pl/?lang=en

Med denna nya mailadress så kommer tillgängligheten att öka.

Den nya mailadressen är som följer: omforintelsen@gmail.com

Än en gång, vi ber om överseende för problemen med den andra mailadressen, detta har vi tyvärr inte kunnat göra något åt utan det är leverantören som haft problem.

Den före detta partiledaren för NSF, Anders Högström har pekats ut som hjärnan bakom stölden. De fem häktade polackerna var de som genomförde själva stölden som senare hittade kapad i tre delar. Huruvida dessa sex personer är skyldiga eller inte är inget denna sida spekulerar i utan det får eventuella rättegångar utvisa. Polackerna är tidigare kända av polsk polis. Polisen har uttalat sig att ingen av dem är kända för några nazistiska kopplingar

Polens justitieminister tog kontakt med Beatrice Ask, Sveriges justitieminister och bad om hjälp med den svenska kopplingen till stölden. Själva utredningen sköts i Krakow och det är förmodligen där en eventuell rättegång kommer att hållas. 

I Auschwitz mördades ca 1,1 miljon judar under tiden lägret var i drift. Utöver detta gasades även sovjetiska krigsfångar, romer m.fl. Den ökände Dr. Josef Mengele utförde här de beryktade experimenten på företrädesvis tvillingar och utsatte dessa barn för ohyggliga plågor och lidande. När Röda armén befriade lägret den 27 januari 1945 fanns det tiotusentals fångar kvar, dessa var för svaga för att följa med i den tyska "evakueringen", en dödsmarsch som kostade ytterligare mängder av liv. De som inte längre orkade fortsätta avrättades på plats och ställe.

Läs mer om stölden:

Anders Högström häktad för Auschwitzstöld

”Jag är inte besviken”

34-åring häktad för Auschwitzsstöld

Efterlyst för Auschwitzstöld gripen

Auschwitztjuven efterlyst i Sverige

Auschwitztjuv jobbade i Sverige

Polen kontaktade Ask om skyltstöld

Poland issues EU warrant for Swede over Auschwitz theft

Auschwitz sign theft: Poland police want to quiz Swedes

Neonazi-Aussteiger im Zwielicht (Se även artikeln som PDF)

SS-Brigadeführer Richard Glücks, inspektör för koncentrations- och utrotningsläger. Han tillhörde SS-WVHA och Amt D som ansvarade för lägerhållningen. Denne fule fisk lyckades att fly, några hävdar att han är död, andra inte.

Ytterligare ett år har gått, ytterligare ett år närmare glömskan. Ytterligare personer som misstänks vara krigsförbrytare ställs inför rätta. Om fem år finns varken bödlar eller deras offer kvar i livet. Auschwitz kämpar för att få ihop pengar för att kunna underhålla de byggnaderna som ännu står upp. Likt en sista bastion som skriker ut för att världen aldrig skall vara tveksamma om vad som hände här.

Vad händer när regeringar och politiker lägger allt mindre i bidrag för att kunna upprätthålla dessa byggnader? Skall dessa låta förfallas för att sedan försvinna in i glömskan för att sedan återuppstå och säga att allt var lögn.

Vi har idag flera koncentrations- och utrotningsläger till vilka man kan besöka eller ge ett ekonomiskt bistånd. Många läger som bara användes en kort tid vet man knappt var de finns, dessa läger kan väl ändå inte vara så viktiga att komma ihåg….eller? Så sent som för två veckor sedan talade jag med Geoff på USHMM och detta samtal slutade i aqtt han skickade den mest omfattande lista på ALLA kända läger och underläger. Siffran är svindlande, över 1 100 läger har man identifierat. Då ingår inte STALAG/DULAG/eller OFFLAG. Det var min förhoppning att vi skulle kunnat presentera denna omfattande lista som till idag. Ganska snabbt insåg jag att det aldrig skulle bli klart i tid men den kommer.

I dag minns vi befrielsen av Auschwitz den 27 januari 1945, vi minns även dem som aldrig fick reda på vad som hände nästa dag.

Foto: Camilla Aring
Fotot visar järnvägsingången till Auschwitz II eller Auschiwtz-Birkenau där merparten av gasningarna skedde.

Den ökända skylten "Arbeit macht Frei" som stals från Auschwitz är nu återfunnen. Fem personer är gripna varav en skall vara svensk enligt nyhetskällor. Stölden väckte vrede och avsky världen över, texten som användes som motto i flera koncentrationsläger, bland annat Dachau, symboliserar det yttersta förtrycket och brotten som naziregimen gjorde sig skyldiga till. Även om folkmord skett såväl innan som efter Hitlertyskland så finns det ingen annan regim som i industriell skala utfört massmord som räknar miljontals offer. 

Enligt polis och media ligger det inget politiska motiv bakom utan ett ekonomiskt. Det finns en stor marknad för samlare av saker från Tredje riket. Allt från enskilda medaljer och effekter till uniformer, identifikationshandlingar (S.k. Soldbuch) mm. Tyvärr finns det även de som samlar på saker från de nazitiska lägren, i många fall är det stora pengar det handlar om. Allt som har med SS att göra kostar betydligt mer än saker från exempelvis armén eller Luftwaffe.

Om nu brottet skulle visa sig vara av ekonomiska skäl som angivits är det inte otroligt att stölden är ett beställningsjobb. Förhör med de gripna och rättegången lär utvisa detta förhoppningsvis. Om Förintelsen kommer att följa utvecklingen av detta.

Läs mer:

Berömd skylt i Auschwitz återfunnen

Auschwitz-skylten stals för pengar 

Poland police question men over stolen Auschwitz sign

Auschwitz Sign Thieves Arrested

Auschwitz sign thieves detained, not neo-Nazis

I morse den 18 december 2009 stals den ökända skylten med texten "Arbeit macht Frei", arbete ger frihet, från Förintelselägret Auschwitz. Okända gärningsmän slog till i gryningen och moterade ner den stora järntexten som mött miljontals judar. Enligt polsk polis finns kameraövervakning men inget spelas in vilket kommer att försvåra finnandet av förövarna. 

Stölden har gett eko världen över och mötts med djup avsky, Svenska dagbladet har i sin artikel citerat Jaroslaw Mensfeld, talesman för Förintelsemuséet i Auschwitz som beskriver stölden med följande ord:  -Det är ett vanhelgande av en plats där mer än en miljon människor mördades. Det är en skam.

Ännu finns inget motiv till stölden, man vet således inte om brottet är att klassa som ett hatbrott eller om det är ett beställningsjobb för någon enskild person.

Den polska kulturministern har utlyst en belöning på nästan 250 000 kronor till den/de som återfinner skylten. I nuläget sitter det uppe en kopia av skylten och förhoppningsvis kommer orginalet att återfinnas.

Läs mer om denna avskyvärda handling:

"Arbeit macht frei" sign stolen — 100,000 PLN reward (Auschwitz minnessida)

Ökänd Auschwitz-skylt stulen

Stöld av Auschwitz-skylt fördöms

Auschwitz death camp sign stolen

Outrage at Theft of Auschwitz Sign (Se även bildspelet i jakten på skylten)

Thieves steal Auschwitz’s ‘Arbeit macht frei’ entrance sign

SS-Obergruppenführer Reinhard Heydrich till vänster i samtal med SS-Gruppenführer Karl-Hermann Frank i trappen på slottet Pražský hrad i Prag

Bildkälla: Martin Månssons arkiv

Två män, två bödlar inom en och samma organisation. Dessa herrar men framförallt Heydrich i fokus för vår bok. Vi vill erbjuda våra besökare först av alla att läsa igenom inledningen. När boken kan tänkas vara klar kan vi omöjligen svara på. En sak är säker, vi blir det inte på länge! Men tills dess, ett litet avsnitt ur boken.

Mördande byråkrati (Pdf.fil)

Fritz Darges står längst till vänster under en överläggning i Hitlers högkvarter.
Källa: Martin Månsson arkiv

SS-Obersturmbannführer Fritz Darges avled söndagen den 25 oktober 2009, 96 år gammal. Darges var en av många SS-adjutanter till Hitler och med hans död så finns det inga fler f.d adjutanter kvar i livet. Darges anslöt sig till SS 1933 och tjänstgjorde tidvis i SS säkerhetstjänst, SD. Darges var också adjutant till Hitlers "Brune eminens", Martin Bormann. Darges hade likt många andra adjutanter en unik inblick i Hitlers liv och hans gärningar. Föga oväntat hyste Darges varma känslor för Der Führer som han kallade "ett geni".

Till skillnad från många adjutanter förefaller det, enligt flera tidningar, som om han skrivit sina memoarer avsedda för publicering. Det vore i sådana fall helt unikt. De adjutanter till Hitler och Himmler som undertecknad varit i kontakt med har alla varit väldigt fåordiga avseende sin adjutantur. Kanske kan vi nu får ta del av information om Hitler som aldrig tidigare framkommit, exempelvis hans kännedom om Förintelsen. Vi kommer att följa utvecklingen om Darges memoarer.

Läs mer här:

Nazi-memoarer kan tysta politiska historierevisionister

Hitlers letzter Adjutant tot

Memoirs of Hitler aide could finally end Holocaust claims

Secrets hope as Hitler aide dies