Flykten

Om man anordnar en tävling, men inte deltar, kan man aldrig kalla sig själv för vinnare. Det ingår inte i konceptet. Så därför hade nazisterna fel redan från början, när de hävdade sin rätt att härska över andra folk eller till och med gå så långt att eliminera dem för lebensraum. Hitler missförstod Darwin på så många sätt. Nazisterna var hycklare. Jag tror de flesta kan hålla med om det påståendet. Men det darwinistiska sättet att betrakta överlevnad finns kvar. De som överlever är starka och beundransvärda människor, vilket naturligtvis leder till att offren, de som inte överlevde - inte betraktas med samma respekt. När det gäller förintelsen blir vår syn på de överlevande ambivalent. Vi vill hävda att de som dog var martyrer (och inget, inte ens mänsklighet får svärta ner deras minne) medan de som överlevde var hjältar. När denna föreställning förs fram av överlevande kan minnena förvrängas, särskilt om den överlevande upplever sig skriva i opposition mot förintelseförnekare som i sin tur slår ner på allt som kan vara inkorrekt. Förintelseförnekarna utgår från devisen att om en sak är inkorrekt - så är hela historien det.

Läs resten av recensionen här:

/ Elinleticia

Tom Johansson on februari 5, 2009 at 2:02 e m

Jag har läst recensionen med stort intresse och har själv läst boken.

De som gick under i Förintelsen kanske betraktas som martyrer av
många, och på ett sätt var/blev de det också. Men jag tror inte att
de överlevande betraktade sig som hjältar, och jag tror inte att
dessa ser på de mördade som martyrer, även om de dog på
grund av sin tro. Det som jag mött i olika böcker och vittnesmål
från överlevande är en känsla av skuld. “Varför överlevde jag
när alla andra dog?”.

Den judiska tron som sådan hade egentligen en ganska liten roll
i Förintelsen, även om Hitler och andra var genomsyrade av den
felaktiga bild av judarna som funnits i hundratals år.

Det handlade om “blod” och “ras”, och att det judiska folket var en
främmande och skadlig “orenhet” som hotade den “ariska” (tyska)
rasen.

Det är som du skriver, att det darwinistiska sättet att betrakta överlevnad
finns kvar, känns aktuellt även idag. Eller snarare, den nazistiskt förvridna
betraktandet fortfarande lever kvar, fast i en annan form och gentemot
andra grupper av människor.

Xenofobi, främlingsfientlighet är ett uttryck för rädsla och/eller en fientlig
eller fördomsfull inställning till människor som man på något sätt tycker
avviker från ens egen uppfattning om hur en människa ska vara för
att passa i ens egen uppfattning om vad som är “normalt” eller “rätt”.

Det här har vi alla i oss. Men det tar sig oftast inte våldsamma uttryck.
Men, det är någonting som vi människor måste vara medvetna om
för att kunna möta människor, från andra kulturer, eller religioner
på ett öppet och bra sätt. Utan förutfattade meningar.

Nå, nu kom jag bort ifrån ämnet. Kanske finns det plats att diskutera
Darwin någon annan stans. Jag tycker i alla fall att du, som vanligt,
har gjort en bra recension.

Tom

elinleticia on februari 5, 2009 at 9:07 e m

Stort tack Tom.
De senaste böckerna som jag läst har påverkat mig mer än tidigare. De har fått mig att reflektera utåt snarare än historiskt. I nuperspektiv. Det är den viktigaste lärdomen vi har av förintelsen. Applicera våran förståelse på vår omvärld av idag. Jag är inte säker på om du har rätt i att de överlevande inte betraktar sig som hjältar. Många uttrycker att de inte ser på sig själva så - men när de pratar om sig själva som grupp, uttrycker de motsatsen. Som individer inte hjältar - som men som grupp. De flesta överlevande som skrivit är extroverta. De vill berätta. Jag blir nyfiiken på de som inte berättade. De som tystnade och kanske förde vidare sina lärdomar på ett annat sätt än det verbala - till vänner och familj.

Jag tycker det är sunt att se sig själv som stark (till och med med hjältetermer), eftersom traumat det innebär att faktiskt ha överlevt på bekostnad av andra människor (tänker på tex på Göteborgskatastrofen på discot för några år sedan), det är svårt att balansera det hela. Men skuld är så himla farligt, det underminerar den man är och hur man hanterar verkligheten. Det är ytterst sällan någon kan bära skuld utan att föra över den på andra.

Du frågade när jag skulle läsa boken “De välvilliga”. Jag dregglar efter den boken just nu, men har inga pengar. Låt mig låna den så lovar jag recensera inom kort
Tack för dina mycket insiktsfulla kommentarer både här och på min blogg. Glad för det!

Tom Johansson on februari 8, 2009 at 1:33 e m

Hej Elinleticia!
Jag lånar gärna ut boken “De välvilliga” till dig. Om du skickar din
adress till mig via info@tomweb.nu så ska jag se till att den kommer
till dig. Det vore mycket intressant att läsa din recension av den
mycket komplexa boken. Det är en märklig bok. Huvudsakligen är
det nog menat att det ska vara en skönlitterär roman, problemet
är att författaren blandar in verkliga personer och verkliga händelser,
så till slut vet man inte vare sig ut eller in. Men jag tror att det var
författarens mening.

Du får läsa själv.

Med vänlig hälsning
Tom