Om Förintelsen

Föredrag på Fridaskolan den 26 april 2011

Foto: Johan Arnell – Fridaskolan (Fotot på storbildsskärmen är verklighetens Amon Goeth, Schindler's List)

Undertecknad fick för en tid sedan frågan om jag kunde tänka mig att föreläsa om Förintelsen för 9-klassare på Fridaskolan i Trollhättan. Eleverna hade under sex veckor läst om andra världskriget, Förintelsen och hjältar som under denna mörka tid riskerade sina egna liv för att hjälpa till att rädda andras.

Det var inte utan viss tvekan som jag tackade ja till detta. Att tala inför grupp skrämde mig inte, ämnet i sig har jag läst så mycket om så material var ingen bristvara. Men det faktum att hålla ett föredrag var något helt nytt. Det är stor skillnad att skriva kontra att stå och tala om samma sak. Hur som helst, trots att jag inte hade någon tidigare erfarenhet av att hålla föredrag så tackade jag ja. Det blev en hel rad med mail mellan Johan, en av lärarna, och mig. Jag fick väldigt bra bakgrundsinformation om vad eleverna läst och hur de hade jobbat med detta. Med bakgrundsinformationen följde även några frågor från eleverna, vem var dessa personer som utförde massmord? Var det vanliga män och kvinnor? Vad hände med dem efter kriget? Fanns det några som verkligen ångrade sina handlingar? Till sist så var många nyfikna på de veteraner jag träffat personligen. Inte minst det faktum att jag träffat Hitlers adjutant Otto Günsche som var med till slutet i bunkern.

Föredragen var uppdelade i fyra pass á 60 minuter. Första timman satt alla eleverna församlade och jag berättade om mig själv, min bakgrund och varför jag blev intresserad av detta ämne. Jag nämnde även några av mina vänner och kollegor, i detta fall Lennart Westberg och Simon Olsson samt vad de forskat i och vårt samarbete. De första 10 minuterarna var hemska men sakta men säkert så avtog nervositeten, den resterande tiden bara rusade iväg. För säkerhets skull så nämnde jag inledningsvis att om jag stakar mig och verkar nervös så beror det på att jag faktiskt är det. 

De tre efterföljande passen så var det mindre grupper vilket öppnade upp för frågor. Johan som följde med mig under hela dagen var en oerhört bra sidekick som ställde frågor om olika saker. Det första passet avslutades med att jag visade eleverna ett antal foton, jag ville att de skulle fundera på vem/vilka som var mördare, går det att se ett foto på en person och avgöra om han/hon är en mördare eller inte? 

Svaret är nej, jag visade eleverna foton på Amon Goeth (Lägerkommendanten i Schindler's list), Paul Blobel (Einsatzkommando 4 A samt Sonderkommando 1005) för att nämna några. Vid första anblicken ser de absolut inte så farliga ut. Fotot på en civilklädd Paul Blobel med lite grånat hår och helskägg ser faktiskt ganska snäll ut, kanske en mysig morfar eller farfar. Sanningen är betydligt mer skrämmande, Blobel som var chef för Einsatzkommando 4 A deltog i massmorden i Babij Jar där man under två dagar mördade över 33 000 människor. Som chef för Sonderkommando 1005 åkte man runt till massgravar där man mördat människor, grävde upp liken och malde ner skeletten och brände resterna, detta i syfte att dölja naziregimens fruktansvärda illdåd. Två högdekorerade soldater, Hermann Fegelein och Gustav Lombard såg inte heller särskilt skrämmande ut. Det går faktiskt inte att se att dessa personer och soldater under deras befäl mördade över 11 000 judar i Pripjets träskmarker.

Få hade hört talas om Aktion T4 vilket inte är konstigt, det finns nästan inget skrivet om detta på svenska. Det fanns sex platser där man gasade ihjäl handikappade, personer med psykiska åkommor, alkoholister och andra som inte passade in i det nazityska samhället. De mordcentraler kan ni läsa mer om under sidan Aktion T4. Utöver dessa så mördades män, kvinnor och barn på sammanlagt 36 olika psykiatriska mottagningar och 28 barnmottagningar spridda över Tyskland. Det sista kända offret hette Richard och var 4 år gammal. Han mördades den 29 maj 1945!

Jag tog även upp användandet av Zyklon B som användes i vissa av utrotningslägren. Förnekare av Förintelsen hävdar att detta enbart användes som avlusningsmedel, ja, det funkar på löss också. Zyklon B är kristalliserat cyanväte och extremt giftigt. Så lite som 300 ppm (Parts per million) på 1000 liter luft är nog för att en människa skall dö inom loppet av 10 minuter. 300 miljondelar cyanväte i 1000 liter luft, det är inte mycket men ytterst dödligt. Vid en halt av 3 200 ppm dör man inom loppet av 1 minut.

Jag fick många bra frågor, saker som jag inte alltid själv reflekterar över. Hur förhåller man sig till en veteran och dömd krigsförbrytare till exempel? Vad är det som driver mig att gräva i denna fasansfulla del av vår historia?

Ja, hur förhåller man sig till en dömd krigsförbrytare? Jag har träffat två som jag med säkerhet vet begått förbrytelser och som blev dömda för det. En svensk, Tor Samuelsson som dömdes för misshandel på en fånge under sin tid i Norge. Den handlingen ångrade han djupt. Hans överordnade tyckte att Tor slog för löst så han tog själv över misshandeln/tortyren. För detta dömdes Tor till fängelse i ett år, flera fångar vittnade emellertid till Tors fördel då han försett fångar med extramat och behandlat dem med vänlighet. Den andre jag träffat är Hans Siptrott som ni kan  läsa om här: Historien om en tysk pansarchef (Pdf.fil, öppnas i samma fönster). Det är inte helt lätt hur man skall förhålla sig, oavsett vad man själv tycker. Även om personen begått brott har jag mött dem med respekt, vilket jag försöker bemöta alla människor med även om vi tycker olika. Skall man intervjua en person som man med kraft tar avstånd ifrån så får man inte många svar. Det är viktigt att ha i åtanke att dessa personer levde i en tid då rasbiologi inte var något konstigt, Sverige var långt framme på detta avskyvärda område. Såväl Nazityskland som Sovjetunionen prestenterade den "nya eliten", Ariern respektive Sovjetmänniskan. Idag är det lätt att fördöma men så har vi också vetskapen hur olika regimer agerade under denna mörka tid. Under kriget så var stora delar av Förintelsen ännu inte känd, vissa uppgifter sipprade ut ur Tyskland men hela vidden av Förintelsen blev känd efter kriget. Hela vidden är inte heller helt korrekt då det fortfarande dyker upp mer och mer information om Förintelsen.

Vad är min drivkraft att gräva i denna hemska del av vår historia?

En helt berättigad fråga, vad driver mig? Det är flera faktorer som gör att jag valt att forska om detta. Jag skall redogöra för en del av dem. SS-organisationen i sin helhet är oerhört komplex, även om jag studerat ämnet i många år så finns det flera saker som jag ännu inte stött på. Vilka delar av SS deltog i Förintelsen? I regel brukar de flesta säga att de svartuniformerade SS-männen ur Allgemeine-SS (Allmänna SS) stod för lägren och mördade judar och andra minoriteter. Det är bara en av många felaktigheter som fortfarande skrivs i olika böcker. Den stridande delen av SS, känt som Waffen-SS har i flera fall nästan uppnått en "idolstatus", en elitenhet som stred med fanatism på alla frontavsnitt. Sanningen ser dock annorlunda ut, delar av Waffen-SS kan betecknas som en militär elit men det fanns mångt fler enheter som var hastigt uppsatta och var allt annat en elit. Dessutom är det ett obestridligt faktum att många enheter ur Waffen-SS begick fruktansvärda krigsförbrytelser och deltog i regelrätt människojakt och mördade judar, krigsfångar och även civila. Få känner även till att Waffen-SS även ingick i de mobila mordenheterna, kända som Einsatzgruppen eller insatsgrupper. Den reguljära polisen är en annan del av SS som ingick i insatsgrupperna men som även opererade som självständiga bataljoner och regementen och mördade oerhört många människor. Insatsgrupperna som nämnts här ovan mördade mellan 1,5 till 2 miljoner människor i fält, fler än vad som mördades i Auschwitz!

Detta är lite vad som driver mig att fortsätta forska och leta efter information om SS, Waffen-SS och Förintelsen.

Någon dag efter mina föredrag på skolan skrev eleven Andreas följande kommentar:

Hej Martin! jag vill bara tacka för besöket du gjorde hos oss på Fridaskolan. Det du pratade om var en riktigt bra start efter lovet. Det var något av det bästa jag har lyssnat på, även om det var ditt första föredrag så kan jag bara säga, gör fler! Det är bara bocka och buga för du kan verkligen hur mycket som helst. Så ett stort tack från mig personligen och från alla elever i årskurs 9 på skolan, TACK !

Till Andreas och alla andra elever som lyssnade på mig vill jag säga följande:

Det är jag som skall tacka och bocka, dels för att jag blev inbjuden till Fridaskolan men framförallt till alla er elever som kom med många bra frågor och orkade lyssna på mig. Jag hoppas att ni alla fick ut något av dagen. Så än en gång tack till er alla, lärare och elever!