Intervju med Oula Silvennoinen om Einsatzkommando Finnland
For an English version - Scroll down!!
Den finske forskaren och författaren Oula Silvennoinen hamnade i fokus inför presenterandet av sin avhandling; Hemliga vapenbröder - Einsatzkommando Finnland vilket vi tidigare skrivit om i följande inlägg: Historia skrivs - Einsatzkommando Finnland och Einsatzkommando Finnland - En uppdatering. Redan innan avhandlingen publicerats restes en del tvivel, varför har ingen skrivit om detta tidigare? Henrik Arnstad kommenterade avhandlingen i DN den 21 september 2008 med rubriken Finland deltog i Förintelsen och skrev om det på sin blogg Skyldig till skuld. Finska riksarkivets egna undersökning: Undersökningen om krigsfångarnas dödlighet och personöverlämningarna i Finland 1939-55 visar att färre än 100 civila personer överlämnades till Tyskland, denna uppgift emotsägs emellertid av Oula Silvennoinen som funnit fram att ca 180 personer utlämnades varav 12 av judisk börd. Vilken etnisk härkomst dessa personer hade anges dock inte av finska riksarkivet. För att söka svar på våra frågor vände sig Om Förintelsen direkt till källan, Oula Silvennoinen, och ställde en del frågor rörande hans avhandling, en sammanfattning av avhandlingen finns på Helsingfors universitets hemsida. Hemliga vapenbröder - Einsatzkommando Finnland.
Silvennoinens avhandling har debatterats flitigt på olika forum och många hyser misstro till hans resultat. Därför kändes det än mer angeläget att ta reda på fakta från Oula själv. Om Förintelsen har även undersökt tidigare publicerade artiklar avseende hur Finland behandlades de etniska minoriteterna. Kontentan visar att den finska armén hade såväl judiska, romer och tartarer i sina led, någon särbehandling av dessa etniska minoriteter förekom inte enligt våra undersökningar. Det finns till och med belagt att finska soldater av judisk börd rekommenderades för järnkorset av tyskarna, tyskarna var naturligtvis omedvetna att dessa finska soldater var av judisk börd. Samtliga som blev rekommenderade för järnkorset vägrade att ta emot denna utmärkelse på grund av Tysklands antisemitiska hållning! Vi länkar till några informativa sidor avseende detta efter intervjun med Oula Silvennoinen. Vi rekommenderar varmt att läsa och ta del av dessa sidor! Dessa sidor ger en lite mer nyanserad bild hur det verkligen förhöll sig och står i viss mån i kontrast till vad som skrivits i media angående Finlands påstådda antisemitiska hållning.
Om Förintelsen: Hur länge har du studerat de finsk-tyska kontakterna under kriget? Har du tidigare medverkat i projekt/utredningar/publikationer som behandlar ämnet?
Oula Silvennoinen: Jag började med detta 2003. Tidigare har jag fått publicerat arbeten om polishistoria i Finland men krigsrelaterade saker var då relativt nytt.
OF: Hur länge har du arbetat med din avhandling?
OS: Arbetet började sent 2004.
OF: Vilka källor har du använt och har du hittat några helt nya, tidigare outnyttjade källor? Om ja, vilka?
OS: I huvudsak har jag använt mig av finska säkerhetspolisens arkiv. Här finns en rad av tidigare helt oanvänt, eller begränsat använt källmaterial. Jag har också använt tyska, svenska, estniska, lettiska och amerikanska källor. Särskilt tyskt källmaterial har använts angående den finska historian, jag lyckades att gräva fram mycket tidigare outnyttjat material.
OF: Har du enbart använt dig av arkiv eller har du intervjuat personer/delaktiga?
OS: Jag har inte gjort några intervjuer. Jag vet inte om några som var involverade i den krigstida säkerhetspolisen fortfarande lever. Även om någon finns är jag tveksam till att han skulle tala öppet. I dylika frågor tror jag inte att muntliga redogörelser skulle vara särskilt hjälpsamma.
OF: Vilka källor saknas? Valpos arkiv som berör norra Finland skall ha förstörts eller försvunnit. Vad finns det att säga om detta?
OS: Det saknas alltid källor ur det hänseendet att mer material kunde vara tillgängligt. Delar av den finska säkerhetspolisens arkiv förstördes mycket riktigt i slutet av kriget, men i det stora hela är det väldigt välbevarat.
OF: Termen Einsatzkommando Finnland (Insatskommando Finland) har nämnts i samband med din avhandling. Finns det källor som nämner Einsatzkommando Finland specifikt?
OS: Ja. Det finns både finska och tyska källor som utan tvivel identifierar enheten. Det officiella namnet på enheten var Einsatzkommando der Sicherheitspolizei und des SD beim AOK Norwegen (senare Lappland), Befehlsstelle Finnland. (AOK Norwegen = Armeeoberkommando, arméöverkomanndo Norge – OF:s kommentar)
OF: SS-Sturmbannführer Gustav vom Felde har nämnts som chef för enheten, vilka andra officerare och/eller underofficerare har identifierats?
OS: Med säkerhet, bara den näste chefen, SS-Ustuf. (Untersturmführer = Fänrik), senare Ostuf. (Obersturmführer = Löjtnant) Wilhelm Laqua. Det finska materialet innehåller ytterligare några få namn på personer som skall ha tillhört enheten, men jag har än så länge inte kunnat fastställa någon identitet eller tjänstgörning med säkerhet.
OF: Är mannen Wilhelm ”Willy” Laqua densamme som senare var chef för SIPO och SD i Kirkenes, Norge?
OS: Ja. Han blev chef för Grenzpolizeikommissariat Kirkenes redan i juni 1940.
OF: Vilka var de ledande finnarna som samarbetade med EK Finnland, inom polisen och regeringen såväl som på fältet?
OS: Detta är en mycket svårare fråga. Det finns inga papper (än så länge) som sammanlänkar någon medlem av den finska regeringen eller armén med EK:s operationer. Ledningen för säkerhetspolisen var helt klart involverade liksom delar av det finska arméhögkvarteret, i alla fall ledningen för den såkallade underrättelsetjänsten (valvontaosasto). Än så länge finns det inga bindande länkar till deras överordnade och EK:s aktioner.
OF: Vad anser du vara det viktigaste med din avhandling?
OS: Jag är personligen mycket glad över att kunna systematisera den komplexa bilden av det tysk-finska säkerhetspolisiära samarbetet från 1930-talet till dess ödesdigra höjdpunkt 1941. Om man tar den internationella forskningsscenen i beaktning, så är existensen av EK Finnland att räkna som en mycket värdefull upptäckt.
OF: Har du funnit några finska eller tyska enheter som stödde EK Finnland i deras dåd? Om ja, vilka?
OS: Ja, underrättelsetjänsten inom arméns högkvarter var klart involverade I detta tillsammans med säkerhetspolisen.
OF: Är du förvånad över att få, om någon, har skrivit om detta tidigare? Det är ju dokumenterat att Mannerheim vägrade att skicka de finska judarna till Tyskland, kände han till enhetens uppdrag och att den opererade på finskt territorium?
OS: Jag är lite förvånad over att den internationella forskningslitteraturen inte ens nämner EK Finnland, detta då dess existens står att finna i tyskt arkivmaterial. Till din andra fråga, på basis av mina källor kan jag inte säga om Mannerheim kände till detta eller inte. Som befälhavare måste han bära, åtminstone en del ansvar för de aktioner som arméenheterna under hans befäl gjorde. Men, det skall poängteras att offren för EK Finnland var nästan enbart sovjetiska krigsfångar. Det finns inga bevis att några aktioner mot de finska judarna togs under övervägande under kriget. Detsamma gäller i huvudsak även de ickefinska judarna som bodde i Finland.
OF: Är det känt exakt hur många av judisk börd som föll offer för EK Finnland, eller åtminstone en ungefärlig siffra över dessa offer?
OS: Exakt, nej, detta då det inte finns några tillförlitliga tyska källor över antalet fångar som togs i norr och avrättades. Vi vet emellertid att finska armén tror att underrättelsetjänsten överlämnade 520 fångar, som ansågs vara aktiva kommunister – i huvudsak politiska kommissarier, till tyskarna i norr. Av dessa personer var 49 identifierade som judar av de finska myndigheterna. Denna siffra kan ses som den lägsta siffran över judar som avrättades av EK Finnland. Den verkliga siffran är säkerligen högre.
OF: Var de judiska offren kategoriserade som judar eller kommunister?
OS: De finska myndigheterna verkar ha handlat enbart till en antikommunistisk motiverande grund. Det vill säga, de överlämnade inte någon över bara för att vara jude. Snarare, i deras ögon, som jude ökade sannolikheten för att vara kommunist också. Judendom var alltså en försvårande omständighet, men inte en avgörande faktor. Tyskarna hade naturligtvis en annan uppfattning.
OF: Finns det några dokument kvar från EK Finnland i det tyska materialet? Om ja, upptar de antalet offer och härkomst?
OS: Jag är bara medveten om ett sådant dokument. Det avser resultaten av en undersökning av 80 sovjeter som tyskarna undersökte i Lappland. Ur denna grupp var 12 personer tagna åt sidan för ytterligare undersökning (Förhör) och sex personer pekades ut som antingen aktiva kommunister eller judar.
OF: Har du funnit något material avseende deportation av judar från Finland till Tyskland? Vissa källor anger att några faktiskt blev deporterade. Hade EK Finnland någon roll i detta?
OS: Inte riktigt. EK (Finnland) hade hand om krigsfångar. Under kriget deporterade den finska säkerhetspolisen 180 utländska civila från Finland till den tyska säkerhetspolisen i Norge, Estland eller Tyskland. Av dessa var 12 personer identifierade som judar av de finska myndigheterna.
OF: Är det känt hur länge enheten opererade i Finland? Om ja, mellan vilka datum tjänstgjorde de på finskt territorium?
OS: Enheten upplöstes i november 1942. När operationerna startade är svårare att fastställa. Enheten opererade så sent som november 1941. Eftersom Gustav vom Felde skickades till Finland redan i juni 1941 tror jag att den aktuella tiden hamnar mellan juli – augusti 1941.
OF: Har några massgravar från dessa massmord blivit funna och eller utgrävda? Om ja, när och var?
OS: Nej. Eftersom detta varit okänt tills nu har det ännu inte gjorts några försök att lokalisera gravarna. Det finns en möjlighet att ögonvittnesskildringar kan ge en ledtråd till de aktuella platserna för gravarna.
OF: Är det totala antalet offer för EK Finnland känt, om ja, hur många mördades av dem?
OS: Se mitt tidigare svar. Bara grova uppskattningar, det är knappast bättre att ge en kvalificerad gissning på grund av bristen på källor. Jag anser dock att de 520 fångar som överlämnats av finländarna utgör en lägsta tröskel för att den verkliga siffran.
OF: Vem rapporterade EK Finnland till? RSHA direkt eller till AOK Norwegen?
OS: Jag tror att det var direkt till RSHA, vilket, om jag inte tar fel, var praxis för andra Einsatzgruppen. (Martins notering: Oula har rätt, Einsatzgruppen på östfronten skickade sina rapporter till RSHA i Berlin).
OF: Du skrev till mig (Martin) att en svensk version kommer; kommer den översättas till andra språk såsom engelska och tyska?
OS: Jag hoppas givetvis att den kommer att översättas till andra språk men inga överenskommelser har gjorts än så länge.
OF: Hur tror du tyska akademiker som studerat Einsatzgruppen och Einsatzkommandos kommer att reagera på din forskning och bok (Avhandling)?
OS: Jag har ingen anledning att tro att de inte skulle reagera positivt, och har faktiskt redan fått en del positiva kommentarer. Hursomhelst, om någon i Tyskland eller någon annanstans inte vill acceptera mina resultat; dess grund är dokumenterad i boken och kan kontrolleras av vem som helst.
Om Förintelsen tackar Oula Silvennoinen för hans medverkan i denna intervju!
Läs även andra bloggares åsikter om Einsatzkommando Finnland, Andra världskriget, Finland, Historia
Interview with Mr. Oula Silvennoinen regarding Einsatzkommando Finnland
The Finnish researcher and author Oula Silvennoinen got in focus prior to the publishing of his thesis about Einsatzkommando Finnland which we prior have written about. Historia skrivs - Einsatzkommando Finnland och Einsatzkommando Finnland - En uppdatering (Only in Swedish). Even before the thesis was published some met it with sceptisism and doubts, this without having read the thesis. Why haven’t anyone written about this before? The National Archive of Finland has committed their own investigation regarding the POW question and handing over Finns to Germany. Their results can be viewed here: Research on prisoner-of-war deaths and people handed over in Finland 1939-55 Less than 100 Finnish civilians were turned over to the Germans, what ethnical background they had is not presented by the Finnish National Archives. Mr. Silvennoinen has in his investigation found out that some 180 persons were deported and of those were 12 Jewish. To get replies on our question did we turn directly to the source, Oula Silvennoinen, and asked regarding his thesis, a summary of it can be read here.
Silvennoinens thesis has been debated on several various forums and several have expressed their doubts about his results. It felt important to find out more facts from Mr. Silvennoinen himself. Om Förintelsen (About the Holocaust) has also researched previous written articles regarding how Finland treated their ethnic minorities. It shows that the Finnish army had Jews, Gypsies’ and Tartars within it’s armed forces and nothing shows that they were treated poorer due to their ethnical background. It’s also documented that Finnish soldiers of Jewish origin were recommended for the Iron Cross by the Germans who were unaware of their ethnical background. Those soldiers declined to accept this award due to the anti-Semitic Germany. Below the interview do we link to some interesting articles which we recommend you to read. Those web pages gives a somewhat more clearer picture how it really were and is in contrary to what have been written in Swedish media regarding the claimed Finnish anti-Semitic view.
Om Förintelsen (About the Holocaust): How long have you studied the Finnish-German contacts during the war and have you previous participated in similar projects/investigations or publications that reflect this topic?
Oula Silvennoinen: I basically started with this topic in 2003. Before that I had published works on the history of policing in Finland, but war-related matters were at that time a relatively new field.
OF: For how long have you been working on your thesis?
OS: The actual work began in late 2004.
OF: What sources have you used and have you found any new previously unused sources for your work? If yes, which one’s?
OS: I have used, mainly, the archives of the Finnish security police. Within is there are a number of previously either completely unused, or at least underutilised sources. I have also used German, Swedish, Estonian, Latvian and US sources. While especially German sources have been used in the study of Finnish history, I was eventually able to dig up a wealth of previously non-utilised material.
OF: Have you used archives only or have you also found persons/participants who have been interviewed?
OS: I haven’t done any interviews. I am not aware of anyone involved in the war-time security police co-operation who would still be alive. Even if someone were, I doubt he would be willing to talk openly. In questions like these, I do not think oral material would be very helpful.
OF: Are there any sources missing? Some information says that Valpo’s archive, which deals with the northern parts of Finland are missing, what can be said about this?
OS: Well, there are always sources missing insofar that there could of course always be more material available. Parts of the archive of the Finnish security police were indeed destroyed at the end of the war, but as a whole the archive is remarkably well preserved.
OF: The term “Einsatzkommando Finnland” has been mentioned in connection with your thesis. Are there any sources that mention Einsatzkommando Finnland specific?
OS: Yes. There are both Finnish and German sources which unambiguously identify the unit. The official name of the unit was Einsatzkommando der Sicherheitspolizei und des SD beim AOK Norwegen (later Lappland), Befehlsstelle Finnland.
OF: SS-Sturmbannführer Gustav vom Felde have been mentioned as commander of the unit, what other officers and/or NCO’s have been identified?
OS: With certainty only the next commander, SS-Ustuf (later Ostuf) Wilhelm Laqua. The Finnish material contains a few additional names belonging to persons who might have been members of the unit, but so far I have not been able to establish anyone’s identity or actual service with certainty.
OF: Is the man Wilhelm “Willy” Laqua the same as later served in Norway as commander of the SIPO and SD in Kirkenes, Norway?
OS: Yes. He came to head the Grenzpolizeikommissariat Kirkenes already in July 1940.
OF: Who were the leading Finns that co-operated with EK Finnland, within the police and government as well as in the field?
OS: This is already a trickier question. There is no clear paper trail (at least yet) linking any member of the Finnish government or Army with the operations of the EK. The leadership of the security police were clearly involved as well parts of the Finnish Army HQ, at least the leadership of so-called surveillance section (valvontaosasto). So far, there is no conclusive evidence linking their superiors into the actions of the EK.
OF: What do you consider as the most important in your thesis?
OS: I am personally happy that I was able to draw a systematic and comprehensive picture of the evolution of German-Finnish security police co-operation from the 1930’s to its fateful high-water mark in 1941. If one considers the international research scene, undoubtedly the existence of the EK Finnland has to be counted as the most important finding.
OF: Have you found any other Finnish or German unit’s that supported the EK Finnland with their deeds? If yes, which unit’s were involved?
OS: Yes, the surveillance section of the Finnish Army HQ was clearly involved in this together with the security police.
OF: Are you surprised that few, if any, have written about this before? It’s documented that Mannerheim refused to send the Finnish Jews to Germany, was he aware of this unit’s task and that they operated on Finnish territory?
OS: I am somewhat surprised that international research literature does not even mention the EK Finnland, since its existence can be derived from German sources alone. To your second question, from the basis of my sources I really cannot say whether Mannerheim was aware or not. As the commander-in-chief, though, he has to bear at least some responsibility about the actions of Army units under his command. However, it has to be pointed out that the victims of the EK Finnland were solely Soviet prisoners-of-war. There is no evidence that any actions against the Finnish Jews would have been considered at any time during the war. The same is largely true even with the non-Finnish Jews residing in Finland.
OF: Is it known exactly how many of Jewish origin that became victims of EK Finnland, or at least an estimated number of victims?
OS: Exactly, no, since no good German data about the numbers captured in the North and those subsequently executed exists. We do know, however, that the Finnish Army thought the surveillance section turned over 520 prisoners deemed active Communists - mainly politruks - to the Germans in the North. Among these people there were 49 persons identified as Jews by the Finnish authorities. This number, therefore, has to form some kind of a lowest limit for any estimates about the number of Jews executed by the EK Finnland. The true figure, however, is in all probability higher.
OF: Were eventual Jewish victims categorized as Jews or as communists?
OS: The Finnish authorities seem to have acted solely upon an anti-Communist motivational basis. That is, they didn’t hand anybody over just for being a Jew. Rather, in their eyes, being a Jew increased the probability that one was a Communist as well. Jewishness was thus an aggravating circumstance, but not a decisive factor. The Germans of course had different opinions.
OF: Is there any records left from EK Finnland within the German material? If yes, do they point out the number of victims and origin?
OS: I am aware of only one such document. It deals with the results of investigation on a group of 80 Soviet Germans examined in Lapland. From this group, 12 persons were set aside for further investigation and six persons were outright deemed either active Communists or Jews.
OF: Have you been able to find any material regarding deportation of Jews from Finland to Germany? Some sources say that a few actually were deported; did the EK Finnland have any role in this?
OS: Not really. The EK dealt with the prisoners-of-war. During the war the Finnish security police also deported some 180 foreign civilians from Finland into the hands of the German security police either in Norway, Estonia or Germany proper. Within this group 12 persons identified as Jews by the Finnish authorities can be counted.
OF: Is it known for how long the unit operated in Finland? If yes, between which dates did they serve on Finnish territory?
OS: The unit was disbanded in November 1942. The beginning of operations is more difficult to establish. At the very latest, the unit was operational in November 1941. As Gustav vom Felde was sent to Finland already in June 1941, I believe the actual date probably falls to July-August 1941.
OF: Have any mass graves from the mass murders ever been found and/or excavated? If yes, when and where?
OS: No. As the whole matter has been unknown until now, there have at least not yet been any attempts to locate the graves. This might be possible, however, as the eyewitness accounts do give some hints about the actual location of the graves.
OF: Is the total number of victims of EK Finnland known, if yes, how many were killed by them?
OS: Well, see my answer to question 1. Only rough estimates, hardly better that educated guess can be given due to the lack of sources. I feel, however, that the 520 prisoners handed over by the Finns do form the lowest threshold to the actual figure.
OF: Who did the EK Finnland reported to? The RSHA directly or to AOK Norwegen?
OS: I believe that to RSHA directly, which, if I’m not mistaken, was the practice of other Einsatz-units also. (Martins note: It’s correct that the Einsatzgruppen on the eastern front reported to the RSHA in Berlin.)
OF: You wrote to me (Martin) that there might be a Swedish edition of your book; will it be translated to any other language as English and German?
OS: I of course do hope the book will be translated into other languages, but no binding agreements have so far been made.
OF: How do you think that the German academics who have studied the Einsatzgruppen and Einsatzkommandos will react on your research and book?
OS: I have no reason to think they would not react positively, and have indeed already received some favourable comments. However, if anyone in Germany or elsewhere will not accept my results at face value; their basis is documented in the book and can thus be checked by anybody.
Om Förintelsen (About the Holocaust) wants to thanks Mr. Oula Silvennoinen for his participation in this interview!
Skriv en kommentar