Koncentrationsläger i Norge – en kort redogörelse
I skuggan av Auschwitz och alla andra större dödsläger har många mindre men inte helt obetydliga koncentrationsläger länge glömts bort. Så är även fallet med de norska läger som i ett större sammanhang var små detaljer i förintelsens stora maskineri men som för den norska befolkningen var allt annat än obetydliga. Få känner idag till namn såsom Falstad, Ulven och Krøkebærsletta. Ett undantag är Grini vid Oslo som är känt för de som mer intresserat sig för ockupationårens Norge, lägret dock fortfarande okänt för den större majoriteten. En kortare genomgång för att reda ut ämnet är därför på sin plats. Beroende på hur man definierar benämningen koncentrationsläger varierar antalet läger i Norge. Vissa var rena fång- eller arbetsläger, andra genomgångsläger eller uppsamlingsläger. Vissa existerade under så gott som hela kriget, andra bara ett par månader. Genom dessa läger passerade under kriget uppskattningsvis 44 000 fångar.
Utöver läger för politiska fångar, motståndsmän och judar fanns även rena krigsfångeläger, så kallade Stalags, där tillvaron kunde vara nog så illa, speciellt gällande de ryska krigsfångarna. Även ett antal fängelser fanns där politiska fånga hölls under den tid de förhördes. Nedanstående förteckning är alltså enbart en sammanställning av de läger som helt eller delvis kan definieras som koncentrationsläger, detta med korta beskrivningar.
Åneby (1941)
Det första lägret i Norge blev upprättat i Åneby och kom bland annat att inhysa den så kallade "Svolvær-gisslan". Detta var 100 personer som blev arresterade efter en operation mot Lofoten där 500 brittiska och 50 norska kommandosoldater deltog. Lägret existerade dock redan innan gisslan togs och totalt passerade omkring 180 fångar lägret. De sista 115 fångarna i lägret överfördes den 12 juni 1941 till Grini och Åneby avvecklades.
Grini (1941-1945)
Det var ett kvinnofängelse som Grini var tänkt att bli när det byggdes upp utanför Oslo 1937-1939. Invasionen av Norge den 9 april 1940 ändrade dock dessa planer och den första tiden fick Grini inhysa norska flyktingar som efter det att tyskarna tagit kontroll över landet ersattes av krigsfångar. Byggnaderna fick därefter stå oanvända tills "Polizeihäftlingslager Grini" upprättades i juni 1941, detta under kontroll av den tyska säkerhetspolisens och säkerhetstjänstens regionala kontor i Oslo (KdS Oslo). Under kriget passerade 19 247 fångar genom Grini och av dessa skickades 3 402 vidare till Tyskland. Trotalt avrättades åtta fångar vid Grini 1941-1945.
Viktigare personer vid lägerledningen: Hermann Koch, Alfred Zeidler, Julius Denzer, Hans Aumeier.
Underordnade läger och arbetskommandon: Lövenskiold, Fannrem, Kvænangen, Bardufoss, Veidal, Badderen.
Ulven (1940-1943) och Espeland (1943-1945)
Så kallat Polizeihäftlingslager tillhörande den tyska säkerhetspolisens och säkerhetstjänstens regionala kontor i Bergen (KdS Bergen). Inhyste till en början främst judiska och politiska fångar men senare även fångar tillhörande motståndsrörelsen. Ett okänt antal fångar blev avrättade vid lägret 1940-1943. Sommaren 1943 blev samtliga fångar överförda till det nybyggda Espeland. Förhållandena vid Espeland var dock sämre än vid Ulven och lägerledningen mycket brutal. Vid krigets slut befann sig 200 fångar i lägret.
Viktigare personer vid lägerledningen: Otmar Holenia.
Falstad (1941-1945)
Strafgefangenenlager tillhörande den tyska säkerhetspolisens och säkerhetstjänstens regionala kontor i Trondheim (KdS Trondheim). I lägrets fångarkiv finns omkring 5 000 fångar registrerade men det verkliga antalet fångar bör ha varit avsevärt högre. Flera fångar, speciellt ryska och serbiska, avrättades under kriget i Falstadsskogen utanför lägret. Antalet avrättade är osäkert men de uppgår till minst 205 personer.
Viktigare personer vid lägerledningen: Paul Schöning, Paul Gogol, Scharschmidt, Werner Jeck, Georg Bauer, Karl Denk, Hans Lambrecht, Hans Roth, Oscar Hans, Maria Robbe, Hermann Ahlborn.
Sydspissen (1942) och Krøkebærsletta (1942-1945)
Lägret upprättades för politiska fångar under våren 1941 och blev ett polizeihäftlingslager tillhörande den tyska säkerhetspolisens och säkerhetstjänstens regionala kontor i Tromsø (KdS Tromsø). Som mest befann sig omkring 250 personer på Sydspissen under lägrets korta existens och samtliga flyttades i november 1942 till Krøkebærsletta. Detta senare läger var till stor del ett uppsamlings- och genomgångsläger som omkring 2 500 fångar passerade innan transport till Falstad, Grini eller Tyskland.
Jørstadmoen, Kirkenes och Elvenes (1942)
Dessa läger existerade endast under en väldigt kort tid under 1942 och kom att inhysa de lärare som vägrat ansluta sig till det nazistiska "Norges lærersamband". Dessa fängslades från den 20 mars och sattes i ett antal olika läger för att senare friges eller överföras till andra läger.
Genom Jørstadmoen passerade totalt 686 lärare innan vidare transport till Nordnorge. I Jørstadmoen fanns även Stalag 303 där omkring 70 000 krigsfångar hölls 1941-1945, av dessa dog 954 fångar.
Till Kirkenes och Elvenes skickades i april och maj 1942 omkring 650 lärare i två omgångar. De frigavs efter att ha blivit medlemmar av Norges lærersamband under hösten samma år. I Elvenes fanns även Stalag 322 där Einsatzkommando der Sicherheitspolizei und des SD beim AOK Norwegen (även kallat Einsatzkommando Finnland) ska ha förhört fångar.
Berg (1942-1945)
Planerna på ett koncentrationsläger under norskt styre går tillbaka till hösten 1941. Vid den tiden diskuterades ett plannerat läger i Berg av bland annat justitieministern Sverre Riisnæs och polischefen Jonas Lie. Planerna fördröjdes dock länge av den tyska polischefen Wilhelm Rediess vilken ansåg att de norska fångarna var en tysk angelägenhet. De norska ledarna i Nasjonal Samling fick till sist igenom sin vilja och lägret kunde i oktober 1942 ta emot sina första fångar, detta i form av norska judar. Större delen av dessa judar överfördes med tiden till Tyskland och lägret kom att inhysa allt fler politiska fångar. Totalt skulle 3 000 fångar kunna hållas vid Berg men som mest fanns mellan 500 och 600 fångar. Totalt innehåller lägrets fångregister 847 personer.
Viktigare personer vid lägerledningen: Leif Lindseth, Johan Hüttner, Eivind Wallestad, Alf Kjølner.
Stavern (1943)
Precis som de läger som upprättats för att hysa de norska lärarna existerade Stavern endast under en kortare period. Den största delen av fångarna var studenter som arresterats efter det att en motståndsgrupp startat en brand i aulan vid Oslos universitet den 30 november 1943. Grupper av norska studenter hade länge protesterat mot den nazistiska regimen och mordbranden användes som en ursäkt för att genomföra massarresteringar. Även om många lyckades fly blev omkring 1 200 studenter arresterade och sammanförda i Stavern. Många släpptes efter förhör medan övriga fördes till läger i både Norge och Tyskland.
Mysen (1945)
Efter att ha fört över större antal fångar från Norge till Tyskland under krigets första år minskade möjligheterna till detta 1944. För att lösa problemet beordrades att ett koncentrationsläger för 5 000 fångar skulle byggas på Momarken travbana. För att upprätta lägret överfördes i januari 1945 SS-Sturmbannführer Hans Aumeier från Auschwitz till Norge. Lägret blev dock aldrig färdigbyggt innan krigsslutet.
Det här är en mycket bra text om något som vi svenskar inte vet så
mycket om. Kriget fanns mycket närmare än vad vi idag tror.
Jag skulle vilja veta mer. Fanns det koncentrationsläger även
i Danmark och Finland?
Tom J
Hej Tom,
Som du säger är mycket om detta okänt för de flesta idag. Auschwitz är ett känt begrepp, men att folk sattes i läger i Danmark och Norge och att där även genomfördes avrättningar är så gott som helt okänt. I bästa fall känner folk till Grini.
Jag kommer längre fram i vår att bland annat ta upp de läger som fanns i Danmark.
/ Simon
Hei Tom
En grei oversikt, men du kunne kanskje nevne noe om de svenskene som deltok som vakter ved konsentrasjonsleirene i Norge, f. eks. HÃ¥kon Palm.
Det var jo også svensker som arbeidet for Gestapo i Norge, og noen av disse deltok (svært) aktivt i tortur av fangene. Ingen ble dømt, da de kom seg over grensen til Sverige ved fredsslutningen, men de ble utvist fra Norge på livstid.
Da den norske regjering i 1956 meddelte at ingen flere ville bli henrettet for krigsforbrytelser i Norge, var dette en del av arbeidet for Ã¥ fÃ¥ utlevert de svenske statsborgerne til Norge, sÃ¥ de kunne fÃ¥ sin straff. Det var jo noen av disse som klart kvalifiserte til dødsstraff – dessverre hjalp det ikke Ã¥ avstÃ¥ fra dødsstraff – de svenske myndigheten beskyttet aktivt de svenske krigsforbryterne.
Jag måste få korrigera dig lite, det fanns en svensk, dock inte lägervakt men väl SD-man som faktiskt blev dömd för misshandel. Detta var Tor Samuelsson som tjänstgjorde vid SD-Aussendienststelle Fredrikstad. Han dömdes till 1 års fängelse för tortyr.
Martin