Kristallnatten 9 november 1938
Nazisternas våldsnatt som följdes av världskrig och Förintelsen
Kristallnatten – det organiserade våldet mot judar i Tyskland 9 november 1938 – blev det egentliga startskottet för den våldsupptrappning som ledde till andra världskriget och den nazistiska Förintelsen.
Vid nazistledarnas möte på ölkällaren Bürgerbräukeller i München på kvällen den 9 november 1938 diskuterade man ett terroristdåd. Den 17-årige Herschel Grynszpan, en polsk jude boende i Tyskland, hade mördat en tysk diplomat i Paris. Nazisternas bestämde sig för att släppa lös en ”folkligt vrede” mot judarna.
Men något utbrett ”folkligt deltagande” blev det inte. Istället såg en förfärad tysk allmänhet på när uniformerade och organiserade nazistiska kampgrupper gick till attack mot judar och judisk egendom över hela landet. Natten mellan den 9 och 10 november 1938 skedde en orgie i oprovocerade mord, misshandel, mordbrand och allmän vandalism. Ett hundratal judar lynchades och 20 000 fördes utan särskild anledning till koncentrationsläger. 267 synagogor brändes och 7 500 butiker vandaliserades.
Varför genomfördes då detta blodiga dåd?
När nazisterna kom till makten 1933 var Tyskland fortfarande ett land där merparten av befolkningen ville ha fred.
Inget land kunde vara mer krigstrött än Tyskland efter första världskriget, som slutade 1918. År 1914 hade den tyske kejsaren tagit ut Tyskland i krig med löfte om att det skulle göra livet bättre för alla tyskar. Resultatet blev ingenting annat än elände.
Nära två miljoner unga män stupade, flera miljoner skadades svårt, tiotusentals civila dog av svält och landets ekonomi kollapsade. Kort efter första världskriget reste sig vänsterinriktade tyska arbetare mot de som kastat in landet i detta ansvarslösa krig. Det var bara genom en allians mellan socialdemokrater och extremhöger som den tyska revolutionen 1919 kunde slås ner. Men avskyn för krig satt kvar djupt hos tyskarna.
Hitler och nazisterna försökte utnyttja rasismen till att piska upp en skräck och ett hat som de kunde utnyttja till att sopa bort avskyn för krig. Hitler sa till sina närmaste: ”Om inte juden fanns hade vi måst uppfinna honom. Man behöver en synlig fiende, inte en osynlig.”
Nazisterna utnyttjade en rasism som funnits sedan långt tillbaka: antisemitismen – judehatet. Ända sedan medeltiden hade kyrkan – de katolska, de ortodoxa och de protestantiska kyrkorna – uppviglat till massiva övergrepp mot judar i Europa . Nazisterna använde sig gärna av en hatisk skrift från 1543, ”Om judarna och deras lögner”. Den var författad av protestantismens grundare, Martin Luther. Antisemitism predikades i århundraden i kyrkor över hela Europa. Nazisterna var inte först med att tvinga judarna att bära ett särskilt märke på sina kläder, sälja sina egendom och bo i getton – idén kom från den katolska kyrkan. Påven gett order om allt detta i en bulla utfärdad år 1517.
Den andra folkgruppen som stod i fokus för nazisternas rashat var romerna (”zigenare”). Även här var kyrkans män inblandade, och Europa har fortfarande inte gjort rent hus med diskrimineringen av och förföljelserna mot romer.
Redan i juli 1933 instiftades de första rasistiska lagarna som medgav tvångssteriliseringar av romer, begåvningshandikappade och färgade tyskar. Ett år senare kom lagen som förbjöd äktenskap mellan ”ariska” tyskar och människor som påstods tillhöra ”främmande raser”. I september 1935 antogs de så kallade Nürnberg-lagarna, som berövade alla judar deras tyska medborgarskap och förbjöd både äktenskap och ”utomäktenskapliga relationer” mellan ”ariska” tyska medborgare och judar.
Faktum är att nazisterna själva blev offer för sin egen propaganda. Under en period försökte de faktiskt till att bli av med alla judar emigrationsvägen, snarare än att använda dem som syndabockar.
Här kom omvärldens rasism i ljuset. I juli 1938 kallade USA:s president till en internationell konferens i den franska staden Evian-les-Baines. Syftet med konferensen var att behandla temat ”judiska flyktingar från Tyskland” och vad omvärlden skulle göra åt saken. Det blev ett slags 1930-talets Schengen-möte. Totalt 32 stater deltog på konferensen, inklusive Storbritannien, Frankrike, USA och Sverige. Även Tyskland närvarade, dock med ”inofficiella kontaktpersoner”.
Mötet, som började den 6 juli 1938 på Royal Hotel, Evian-les-Bains, blev en tragedi. En efter en ställde sig de deltagande ländernas representanter upp och sa att å sin regerings vägnar kunde de ”tyvärr” inte ta emot några judiska flyktingar från terrorns Tyskland. ”Vår flyktingkvot är full”, var lösenordet för dagen.
Det är belysande att lyssna på vad några av dessa länders representanter sa. Lord Winterton, som ledde den brittiska delegationen, yttrade: ”Inget fullbefolkat land som vårt kan förväntas ta emot personer som förlorat sina försörjningsmöjligheter”.
Den schweiziske representanten, en doktor H. Rothmund, var mer rakt på sak. Han yttrade, å den schweiziska regeringens vägnar: ”Schweiz, som har lika liten användning för dessa judar som Tyskland har, kommer att vidta åtgärder för att skydda Schweiz från att översvämmas av judar.”
UD-tjänstemannen Gösta Engzell, chef vid UD:s juridiska avdelning, var Sveriges representant. Han uttryckte att ”svensk hjälp kunde erbjudas endast i begränsad utsträckning” samt att ”det judiska problemet i Europa inte, ur hans eller hans regerings synpunkt, var begränsat till tyska och österrikiska flyktingar”. Med andra ord – det var den stora judiska folkförflyttningen som var problemet, inte de nazistiska pogromerna.
Sverige sällade sig till Schweiz i kravet till Tyskland på att tyskarna skulle sätta en ”J”-stämpel i judars pass, så att de svenska och schweiziska myndigheterna skulle kunna skilja ut judar när tyskar reste in i Sverige. Att vara jude blev suspekt i svenska myndigheters ögon – då kunde man (med fog) misstänkas vilja söka asyl! Exakt hur många judar som avvisades vid de svenska gränserna på grund av denna ”J”-stämpel är okänt, men att många av dem mötte ett grymt öde i det nazistiska Tyskland är säkert.
Resultatet av Evian-konferensen sammanfattades triumferande av det tyska nazistpartiets officiella tidning, Völkischer Beobachter: ”Ingen vill ha dem!”
Hitler var belåten. Eviankonferensen tycktes bekräfta vad han hade yttrat många år tidigare: ”När hatet och kampen mot judarna väl har piskats upp, kommer deras motstånd att kollapsa hastigt. De kommer inte att kunna försvara sig, och ingen kommer att ställa sig upp till deras försvar”.
Det är mot den här bakgrunden ganska lätt att förklara varför bara en liten andel av Tysklands judar lämnade landet innan de upptrappade förföljelserna ledde till dödslägren.
Som vi har sett, tog nazisterna Herschel Grynszpans terroristdåd till förevändning för att utlösa Kristallnatten. Mindre känt är vad som utlöste Grynszpans terroristdåd.
I kölvattnet av Evian-konferensen tog det anti-semitiska Polen till väldigt bryska metoder för att hindra judiska flyktingar från Tyskland från att ta sig in i Polen. Rasismen hos de polska myndigheterna blir uppenbar när man betänker att 50 000 judar i Tyskland faktiskt var polska medborgare, och vägrades inresa i Polen enbart därför att de var judar!
I oktober 1938 gav den tyske SS-chefen Heinrich Himmler order om att alla manliga polska judar i Tyskland skulle deporteras till Polen. Tanken var att genom att deportera familjeförsörjarna, skulle nazisterna slippa den negativa stämpeln om man deporterade kvinnor och barn.
Den 27 och 28 oktober 1938 arresterade tysk polis dessa judar och dumpade dem helt enkelt vid den polska gränsen. Judarna hade inget annat val än att bege sig mot de polska gränsbommarna. Men där möttes de av beväpnade polska gränsvakter som tvingade dem tillbaka. Vid de tyska gränsbommarna fick de samma brutala bemötande.
I flera dagar huserade de tusentals deporterade judarna, i hällande regn, i ingenmansland. Till slut gjorde uppmärksamheten i internationella media att de polska myndigheterna tog hand om dem – och spärrade in dem i ett läger i närheten av den polska staden Zbaszyn. En av de polska familjer som utsattes för denna omänskliga behandling var familjen Grynszpan från Hannover. Herschel var familjens 17-åriga son. Den 6 november 1938 begick han i desperation attentatet mot den tyske ambassadören i Paris…
Kristallnatten den 9/10 november 1938 var, som vi vet, inte kulmen på de nazistiska judeförföljelserna – utan startskottet på än värre förföljelser.
Bara fem dagar senare, den 15 november 1938, avstängdes alla judiska skolbarn från de tyska skolorna. Den 19 november utestängdes alla judar från det allmänna välfärdssystemet.
Från och med den 28 november började de tyska myndigheterna förbjuda judar att vistas på vissa platser eller i vissa områden.
Även om det var helt klart att tumskruvarna drogs åt allt hårdare, och att judarna gick mot en katastrof, fortsatte omvärlden att resa sina murar mot judiska flyktingar. Svensk statistik visar att efter Kristallnatten 1938 ansökte 1 750 tyskar om inresetillstånd till Sverige. Omkring hälften av ansökningarna avslogs, varav de flesta gällde judars ansökningar. Judar fick inte ens resa igenom Sverige till en garanterad fristad i ett annat land.
Av de judar som fanns kvar i Tyskland när andra världskriget bröt ut, likviderades 88 procent i de nazistiska dödslägren.
Källor:
Benz, Wolfgang (red.), Dimension des Völkermords. Die Zahl der jüdischen Opfer des Nationalsozialismus, Deutscher Taschenbuch Verlag, München 2006.
Burleigh, Michael, The Third Reich, Macmillan, New York 2000.
Encyclopedia of the Holocaust,Macmillan, New York 1990.
von Kingreen, Monica, Nach der Kristallnacht, Campus Fachbuch, 1999.
Weckert, Ingrid, Feuerzeichen; die Reichskristallnacht, Grabert Verlag, Tübingen 1981.
/ Christer
[...] States Holocaust Memorial Museum kommer sätta särskilt fokus på Kristallnatten under de nationella minnesdagarna mellan 27 april och 4 maj 2008. Den 9 och 10 november 1938 [...]
Vad som sällan nämns i artiklar och utredningar om nazismen, är de förföljelser och lidanden Jehovas vittnen också blev utsatta för. Deras budskap om sanningarna från Bibeln om det fredliga, medmänskliga sättet att uppnå fred. Även avslöjanden om nazismens dårskap, redan i början av dess framfart. . . väckte förstås bitterhet och vrede. Bibeln är Skaparens ord till oss människor, hur vi kan skaffa vishet, se klart och rättvist, utan förtryck och fördomar; hur vi kan trassla oss ur allt elände vi ställt till med. . .men människor tolkar ofta Bibeln på ett snävt sätt, lägger in människans ofullkomliga tankesätt, och det blir fel. . .
Jehovas vittnen var mycket riktigt utsatta, det finns en artikel om detta här: http://www.omforintelsen.se/jehovas-vittnen-i-forintelsen/
Förintelseforskningen och Jehovas vittnen är föremål för forskningar idag men då de räknades inom kategorin sekter tillsammans med andra mindre trossamfund så har denna forskning varit lägre prioriterad än exempelvis de omfattande aktionerna mot katolikerna. Se även: Himmlers Klostersturm av Annette Mertens, Ferdinand Schöningh Verlag.
Religion och dess olika tolkningar har ställt till med mycket elände genom årtusenden, allt beroende på just hur olika man tolkar Bibeln. De mest extrema tolkningarna leder till fundamentalism i flera fall där man begår och har begått illdåd i guds namn. Alla som tolkar har sin absolut bestämda uppfattning vad som är korrekt eller inte vilket inte sällan leder till elände. Detta oavsett religionstillhörighet. Det är allt från förnekandet av evolutionen till rena domedagsprofetior. Här är Jehovas vittnen inget undantag, de har mer än en gång förutspått Harmagedon, än så länge finns världen kvar. Den senaste i raden är amerikanen som räknat fram undergången ett antal gånger, världen står fortfarande kvar….
Jag har själv stött på fördomar från präster och avseende förtryck så sker det inte sällan i guds namn. Ta korstågen som exempel. Angående fördomar så anses det av många som att homosexualitet är en synd, i vissa fall sägs det att det kan botas med böner vilket är rent förkastligt. Andra anser att kvinnliga präster inte borde få utöva sin tjänst som just präster. Den ringa erfarenhet jag har så har jag mer än en gång stött på oerhörda fördomar från troende och präster.
Martin