Läger at Om Förintelsen

Läger

Bildkälla: Wikipedia

De nazistiska koncentrations- och utrotningslägren

När Hitler och nazisterna kom till makten den 30 januari 1933 dröjde det inte länge förrän de första lägren sattes upp och började användas. Koncentrationslägret Dachau började byggas redan 20 mars 1933 och de första fångarna anlände redan två dagar senare, den 22 mars 1933. Efter den stora riksdagsbranden den 27 februari utlöste Hitler en våg av terror och fängslanden över hela Tyskland. Vid det här laget fanns bara Dachau, SA- och SS-män använde sig av s.k. "vilda koncentrationsläger", lägenheter, källarutrymmen, vad som helst som kunde användas för att hålla personer fängslade. Misshandel av fångar var frekvent förekommande och en del av fångarnas hemska vardag. Med Göring som ministerresident i Preussen hade han hela Preussens polisväsende i sin hand. SA- och SS-män utnyttjades som hjälppoliser vilket gjorde läget för de antinazistiska än svårare. Förföljandet av politiska motståndare var initialt av högsta prioritet, kommunister och socialdemokrater var de som stod högst upp på listan över personer att fängsla. När riksdagen (Hade flyttats till Krolloperan) öppnade efter valet den 5 mars 1933, stod flera stolar tomma, dessa tillhörde bl.a. kommunister och socialdemokrater som nu fanns fängslade i Dachau istället för i riksdagen. Den 14 juli 1933 fanns det inte längre någon opposition då Hitler förbjöd alla andra partier än nazistpartiet! Med politikerna i läger så utsattes nu flera andra grupper, homosexuella, Romer, "asociala", Jehovas vittnen mm. Det blev en hetsjakt på alla oliktänkande och på andra sätt avvikande. Kriminella, alkoholister, "ärftligt sjuka" osv. Alkoholister och de såkallade ärftliga sjuka (Ex. psykiska problem) kom senare att omfattas av Aktion T4 där de mördades av naziregimen.

Ett "improviserat läger" med SA-män 1933 Bildkälla: Wikipedia

Under åren 1933 – 1934 sattes det upp mängder av koncentrationsläger på lokal nivå, spritt över hela Tyskland. 1934 lyckades SS-ledaren Heinrich Himmler tillskansa sig kontrollen för koncentrationslägren vilket skulle få ödesdigra konsekvenser. Himmler lyckades även att få den fulla kontrollen över Gestapo som grundats av Hermann Göring. Himmler och Göring gjorde gemensam sak för att få bort SA-ledaren Ernst Röhm vilket skedde den 30 juni 1934 då hela SA vingklipptes och flera ur ledarskiktet, däribland Röhm, mördades av SS på Hitlers order. SS som tidigare varit underställda SA blev nu en egen organisation som kom att sprida död över hela Europa. Förutom Dachau var lägret Oranienburg utanför Berlin det enda större koncentrationslägret som var i bruk. I takt med att större läger byggdes så avvecklades nästan alla små och/eller temporära läger. Himmler centraliserade hela koncentrationslägersystemet och utnämnde Theodor Eicke som inspektör för koncentrationslägren.

SS-Obergruppenführer Theodor Eicke, den förste chefen för lägerinspektoratet.
Han blev senare divisionschef för SS-divisionen Totenkopf. Eicke var den man
som avrättade SA-ledaren Ernst Röhm 1934. Bildkälla: Wikipedia

I Berlin fanns Columbia Haus som användes av Gestapo. Personer som stått under Gestapos övervakning hamnade initialt här innan de antingen släpptes eller skickades till något koncentrationsläger. Naziregimen insåg snabbt att dessa koncentrationslägerfångar kunde användas för att uträtta arbete, redan 1934 började man systematiskt använda sig av slavarbete i lägren. Detta skulle utökas enormt med tiden. Eftersom arbetskraften nästan inte kostade något blev vinsterna för Himmler och SS betydande, så pass stora att Himmler lät upprätta en egen byrå som skötte detta, denna byrå kom 1942 att bli SS-Wirtschaft und Verwaltungshauptamt, SS-WVHA under SS-Obergruppenführer Oswald Pohl. Innan 1942 hade delar av dess verksamhet legat under två andra sektioner inom SS, SS-Hauptamt och SS-Führungshauptamt. Även inspektoratet för koncentrations- och utrotningsläger hamnade under SS-WVHA. Många av de projekt som nazisterna genomförde kunde genomföras tack vare slavarbetare. I takt med att kriget fortskred fick dessa ständigt nya uppgifter. Man bildade såkallade SS-Baubrigaden, byggbrigader som hjälpte till med konstruktioner och byggande. Dessa brigader fick även ytterst makabra uppgifter att utföra. Efter allierade bombangrepp skickades dessa brigader ut för att röja på gator och i husruinerna, ett ytterst farligt arbete. Vidare fanns särskilda kommandon som tog hand om odetonerade bomber, andra utsågs till liksorteringskommandon, dvs. de fick leta runt i ruinerna efter döda kroppar och sortera dem! Detta för identifikation, i den mån det nu gick att identifiera kroppen.

SS-Obergruppenführer Oswald Pohl

Två av fem utrotningsläger sorterade under SS-WVHA, dessa var Auschwitz samt Majdanek. Anledningen till detta var att man i såväl Auschwitz som Majdanek även fungerade som koncentrationsläger där slavarbete utfördes. Ett 150-tal företag av olika storlek fick arbete utfört i Auschwitz. Detta var en mycket lukrativ verksamhet för dessa företag. Man behövde inte betala ut löner till dessa slavarbetare varför vinsten för dessa företag blev betydligt större. Totalt använde över 500 företag slavarbetskraft från de läger som sorterade under WVHA. Auschwitz har i mångt och mycket blivit "symbolen" för Förintelsen, alla känner till Auschwitz och att man här gasade över en miljon oskyldiga människor. Auschwitz bestod egentligen av tre läger, Auschwitz I (Auschwitz Stammlager), Auschwitz II (Auschwitz-Birkenau) samt Auschwitz III (Auschwitz-Monowitz). I Auschwitz I prövade man Zyklon B första gången, dessa första offer var sovjetiska krigsfångar. Detta skedde i den ökända byggnaden som kallades block 11. Här fanns också förhörsrum, tortyr- och fängelseceller. Ytterst få kom ut ur denna byggnad levande. Strax intill låg block 10 där man utförde medicinska experiment och det var här som Josef Mengele utförde sina fruktansvärda illdåd.

Interiörsfoto från block 11 i Auschwitz. Bildkälla: Wikipedia

De övriga, Sobibor, Chelmno, Belzec och Treblinka stod under kontroll av RSHA och de lokala högre SS- och polischeferna samt SS och polischeferna, HSSPF resp. SSPF. Dessa läger, som i vissa fall även hade underläger, var direkt avsedda för massmord. Uppemot 20 000 läger byggdes under naziregimens levnad, i takt med att den tyska armén lade under sig enorma landområden i Sovjetunionen utvidgades även lägerverksamheten. Det är en omöjlighet att lista alla dessa läger, en del var så kortlivade att de inte ens finns med i tyska dokument. Såväl lägren som dess offer har sedan länge suddats ut ur minnet, någonstans i öst låg dessa läger men ingen vet längre var.

Ingången till Auschwitz I Stammlager

Arbeit macht Frei prydde ingången till flera koncentrations- och utrotningsläger. Bilderna ovan är bara två exempel. Att "Arbete ger frihet" var en cynisk devis, även om vissa fångar släpptes från lägren så var "frihet" i regel döden, endast då slapp fångarna sina plågoandar. Lägerfångar arbetade sig i många fall bokstavligen till döds i de nazistiska lägerkomplexen vars enda like var Gulag-arkipelagen i Sovjetunionen. Både Hitler och Stalin var beroende av de fångar som fanns i koncentrations- eller utrotningsläger liksom fångarna i Gulag. Tvångsarbete under fasansfulla förhållanden där dödligheten var enorm var av vikt för diktatorerna. Otaliga projekt kunde med dessa fångar färdigställas. Gällande Tyskland låg lägersystemet i händerna på SS och under Himmlers vakande ögon. De många företag som SS grundade var i flera fall helt beroende av att slavarbetskraft fanns att tillgå. Inte bara SS egna företag utnyttjade lägerfångarna, även civila företag använde sig av denna slavarbetskraft. Lägerfångarna var en eftertraktad resurs för att kunna öka produktionen och därmed tjäna mer pengar. Mot bakgrund av detta så var SS noga med att få fram så bra arbetare som möjligt. På selektionsrampen i Auschwitz stod SS-män och valde vem som skulle få leva och vem som skulle gasas. Svaga, sjuka, åldringar och barn sållades snabbt ut och mördades. Kunde man inte arbeta så mördades vederbörande. Flera yngre ljög och sa att de var äldre än de egentligen var samt att de kunde något yrke. Några lyckades med detta och undgick därmed en snabb och säker död. Emellertid vet man inte hur många barn som inte lyckades och därmed gasades.

Selektionsrampen i Auschwitz Bildkälla: Månsson/Westberg arkiv

Upplägget för de nya uppdaterade sidorna med koncentrations- och utrotningsläger är helt nytt moch är som följer:

Tidiga koncentrationsläger (Undantaget större läger som exempelvis Dachau och Sachsenhausen som har en helt egna sidor)
Koncentrationsläger
Utrotningsläger