Nu kan ingenting stoppa oss – Tyska polisen i Tredje riket at Om Förintelsen

Nu kan ingenting stoppa oss – Tyska polisen i Tredje riket

Inom en demokrati är polisen en trygghet som upprätthåller lag och ordning. En del av ett lands ryggrad som upprätthåller rättsäkerheten och ger den enskilde individen skydd och hjälp om det skulle behövas. I en totalitär diktatur/polisstat blir polisen ett oerhört kraftfullt maktinstrument för regimen där dess ordinarie polisuppgifter utvidgas med att kväsa varje tendens till uppror. Regimmotståndare förföljs, trakasseras, fängslas och mördas, detta med regimens uttryckliga stöd eller till och med uppmaning. Samarbetet mellan Nazistpartiet (NSDAP), polis och militär kom att kosta miljontals oskyldiga offer, mördade för att de tyckte annorlunda eller var av ”fel ras”. I Hitlers värld fanns det inte plats för ”mindervärdiga raser” eller ”avvikande individer”, polisen fick därför en aktiv roll att spåra upp dessa oskyldiga människor för att fängsla eller mörda dem.

Läs hela artiklen här: Nu kan ingenting stoppa oss (Pdf.fil, öppnas i samma fönster)

Fotot kommer från Martin Månssons privata arkiv. Bilden är tagen från lägret Stalag IIB.

/ Martin

Tom Johansson on januari 13, 2009 at 7:02 e m

Angående polisens betydelse i nazisternas Tyskland.

Efter Hitlers maktövertagande i januari 1933 var poliskåren i Tyskland
mycket splittrad. Efter annekteringen av Österrike ännu mer. Man får
komma ihåg det kaos som Tyskland befann sig i och att det påverkade
även polisväsendet. De flesta valde att acceptera den nya regimen
och fogade sig i den nya rollen. De som inte gjorde det, och som
vågade protestera, rensades ut, de flesta avrättades eller sändes
till koncentrationsläger.

Nazisterna kom att inlemma poliserna med SS och SD, och dess
ledare blev SS-chefen Heinrich Himmler. På det sättet blev också
en del av poliserna en del av Förintelsen, genom att en stor del
av polisstyrkan senare infogades i de s.k Einsatzgruppen, de
mobila mördarförband som följde i den reguljära tyska arméns
fotspår och gjorde sig skyldiga till fruktansvärda brott.

Jag kan dock inte låta bli att tänka så här: Även under nazisternas
välde begicks ju “vanliga” brott, inbrott, mord osv. De utreddes
förmodligen av kriminalpoliser, men det finns inte mycket skrivet
om det.

Det finns ett intressant ex. i Jonathan Litells bok “De välvilliga”.

Tom

Martin on januari 14, 2009 at 6:52 f m

Jag håller inte riktigt med dig på en punkt här. Redan under Weimartiden centraliserades polisväsendet i en betydande omfattning, någon som nazisterna fortsatte med. Man kan styrka att ungefär 50 000 polismän fick sparken och ersattes med SA- och SS-män, däremot finns det inte bekräftat att dessa varken avrättades eller skickades till läger. Visst i enstaka fall, men majoriteten gjorde det alltså inte.

Från 1936 var Himmler chef för hela tyska polisen, i och med det var polisen underlagd SS men inte SD. Ordningspolisen och alla dess olika enheter låg under ORPO (Daluege).

Alla ur ordningspolisen deltog inte i Förintelsen även om ett stort antal gjorde det. Alla oridinarie poliskontor i Tyskland var bemannade och hadde hand om, som du skriver de andra typerna av brott som begicks. Så mycket om detta har helt riktigt inte skrivits så mycket om.

Tom Johansson on januari 14, 2009 at 6:36 e m

Till Martin.
Du har rätt i att de som vågade protestera inte alltid skickades till läger
eller avrättades. Det var fel av mig att överdriva och generalisera på det
sättet. Vad jag nog var ute efter var att de enskilda tyska polis/kriminal-
poliserna hamnade i en väldigt svår situation efter nazisternas makt-
övertagande. Det fanns lagar innan och under Weimarrepubliken och
nya lagar under nazisterna.

Många, eller en del, av Tysklands poliser rekryterades eller kommenderades
till de s.k Insatsförbanden (Einsatzgruppen). Det var frivilligt, och de flesta
visste nog inte vilken uppgift de skulle komma att stå emot.

En bra bok är “Helt vanliga män : reservbataljon 101 och den slutliga lösningen i Polen” av Christopher R. Browning i svensk översättning av Inger Johansson.

Martin on januari 15, 2009 at 8:31 f m

Tyvrr finns det alltför få böcker på svenska om polisen och dess roll i Förintelsen, Browning var pionjär på området när han skrev denna bok. De flesta adekvata böckerna i ämnet är på tyska bortsett från Edward B. Westermanns mycket läsvärda bok Hitler’s Police Battalions – Enforcing Racial war on the Eastern Front, rekommenderas varmt!

Om du kan tyska så kan jag även rekommendera Wolfgang Curillas bok Die deutsche Ordnungspolizei undder Holocaust im Baltikum und Weissrussland 1941 – 1944.

Martin

Tom Johansson on januari 19, 2009 at 7:32 e m

Jag ska söka efter Westermanns bok. Det var ett bra tips. När det gäller
Curillas bok, så talar min sambo flytande tyska och kan översätta allt.
Jag ska beställa den på biblioteket.

Jag håller på att söka mer information om Insatsförbanden. Har en
dokumentär DVD om Auschwitz “The Nazis & The Final Solution”
producerad av BBC som också innehåller vittnesmål från en av de
som var med i Insatsförbanden. Lånar gärna ut den om någon är
intresserad.
Tom

De modiga poliserna på Landhausstrasse | Om Förintelsen on maj 6, 2011 at 7:34 e m

[...] En viktig kugge i nazisternas statsapparat var polisen, förutom Gestapo, kriminalpolisen – Kripo, säkerhetstjänsten - SD vilka var samlade i RSHA så var den reguljära polisen under ledning av Kurt Daluege en betydande maktfaktor. Under kriget skulle tiotusentals polismän delta i ofattbara massmord på östfronten, antingen som en del av insatsgrupperna eller som fritt agerande rena polisbataljoner och polisregementen. Se även: Nu kan ingenting stoppa oss – Tyska polisen i Tredje riket [...]