Propagandaspel i Theresienstadt
Staden Theresienstadt (Terezín) har en lång historia före det att tyskarna marscherade in i dåvarande Tjeckoslovakien, jag vill därför börja med en kort tillbakablick. Mellan 1780 och 1790 byggdes en fästning i nordvästra Böhmen av den österrikiska kejsaren Joseph II. Denna fästning, kallad Terezín, var en del i ett större försvarssystem som aldrig blev färdigbyggt. Fästningen blev omodern i slutet av 1800-talet och fick då istället tjäna som fängelse. Under första världskriget placerades främst militära och politiska fångar i Terezín. Det bör noteras att Terezín var uppdelad i dels en mindre fästning, dels en större befäst garnisonsstad. Fängelset var inhyst i den mindre fästningen medan garnisonsstaden var bebodd av fria medborgare.
Efter det att tyskarna tagit kontrollen över landet dröjde det tills den 10 juni 1940 innan Gestapo började använda fängelset för sina politiska fångar. Tanken på att även använda själva staden började dock växa fram och den 10 oktober 1941 presenterade Reinhard Heydrich sin plan för den judiska "bosättningen" Theresienstadt. Att tyskarna deporterade judar österut var vid denna tid känt både innanför och utanför i det tredje rikets gränser. Detta hade skapat protester och deportationerna ifrågasattes nu allt mer. Det var därför som Theresienstadt redan från början kom att bli en bricka i det propagandaspel i vilket den tyska ledningen försökte dölja vad som egentligen pågick. Att de yngre generationerna judar deporterades österut kunde man motivera med att de behövdes som arbetskraft. Denna förklaring gick dock inte att använda för deportationen av de äldre generationerna.
I Heydrich plan skulle tre kategorier judar deporteras till "bosättningen" Theresienstadt: 1) judar äldre än 65 år, 2) judiska krigsinvalider eller veteraner med höga dekorationer från första väldskriget, 3) regionalt, nationellt eller internationellt kända judar.
Theresienstadt öppnades som judisk bosättning i november 1941 och stadens tidigare befolkning började flytta ut. Som organisatör ansvarade SS-Obersturmführer Siegfried Seidl, som tidigare arbetat inom Adolf Eichmann’s avdelning IV B 4 i Reichssicherheitshauptamt. De första judarna anlände den 24 november och följande månad utsågs Jacob Edelstein till judisk ledare i staden. Theresienstadt kom dock inte enbart att fungera som en "bosättning" utan även som ett genomgångsläger för transporter österut. Mellan 1941 och 1945 transporterades på så sätt omkring 140 000 personer till Theresienstadt varav omkring 86 000 transporteras vidare österut, majoriteten till Auschwitz.
Tyskland hade dock omvärldens ögon på sig och med stöd av Genèvekonventionen (1929) började Röda korset i augusti 1942 skicka matpaket till Tysklands koncentrationsläger, så även till Theresienstadt. Under tiden från hösten 1943 fram till krigsslutet 1945 skickas 1 112 000 paket med 4 500 ton mat. I december 1942 fördömde 12 allierade regeringar, inklusive den tjeckiska exilregeringen i London, den tyska behandlingen av judarna i en gemensam protest. Troligen på grund av detta, beordrade Himmler i februari 1943 ett totalt stop på transporterna från Theresienstadt. Staden, anpassad för 10 000 invånare, hade vid denna tidpunkten 44 672 judiska invånare.
Redan innan detta hade dock Theresienstadt börjat omvandlas för att kunna användas i propagandan. I september 1942 hade affärer öppnats i staden där invånarna kunde köpa kläder och andra varor. I december hade ett café öppnats och i maj 1943 infördes en valuta för staden, så kallade Theresienstadtkronor. För att vidare utåt ge sken av en vanlig stad ersatte i juli vanliga gatuadresser de nummer och bokstäver som tidigare använts som postadresser till stadens invånare. Under denna förändring blev Seidl ersatt av SS-Obersturmführer Anton Burger som strax före Röda korsets besök i sin tur blev ersatt av Karl Rahm.
Att ytterligare förbättra villkoren i Theresienstadt blev akut efter det att de danska judarna anlänt. Den danska regeringen och kungen satte nu tillsammans med Röda Korset press på tyskarna. Även om man länge kunde fördröja det, så var man till slut tvungna att släppa in Röda korset i Theresienstadt.
Före Röda korsets krav på ett besök hade det på Theresienstadts huvudtorg stått ett stort tält där visst arbete utfördes. Detta revs nu och en park anlades. Blommor och gräs planterades och en musikpaviljong byggdes. Caféet och affärerna förbättrades och fylldes på med varor. En lekplats byggdes i stadsparken och en större byggnad gjordes om till församlingshus med bland annat synagoga och bibliotek.
För att minska överbefolkning deporterades även judar österut. I september och december 1943 samt i maj 1944 avgick totalt sju transporter med 17 517 judar till Auschwitz. Trots detta förblev staden kraftigt överbefolkad, om än i minskad omfattning. En av de deporterade var Jacob Edelstein som ersattes som judisk ledare av Paul Eppstein.
Röda Korsets besök i Theresienstadt varade 7-8 timmar och genomfördes den 22 juni 1944. Besökarna var Dr. Eigil Juel Henningsen (danska Röda korset), Frants Hvass (danska utrikesdepartementet) samt Maurice Rossel (Internationella Röda korset, Genève). Bland de tyska deltagarna fanns bland annat Dr. Rudolf Weinmann (Befehlshaber der Sicherheitspolizei und des SD Prag), Hans Günther (Zentralstelle für jüdische Auswanderung, Prag), Rolf Günther (Reichssicherheitshauptamt IV B 4), Eberhard von Thadden (Auswärtigen Amtes), Ernst Moes (Reichssicherheitshauptamt IV B 4) och Dr. Heidenkampf (tyska Röda korset).
Besökarna fick röra sig fritt i staden, men deras besök var ett regiserat skådespel. Under besöket uppfördes barnoperan "Brundibar" (skriven av Hans Krása), på torget spelade en orkester och en fotbollsmatch pågick. Samtliga delegater skrev för tyskarna positiva rapporter om Theresienstadt. De förbättrade villkoren i Theresienstadt fanns även kvar efter besöket, men tågen till Auschwitz började samtidigt rulla igen och mellan 28 september och 28 oktober 1944 deporterades 18 402 personer denna vägen.
Vid denna tiden påbörjade även Kurt Gerron ett filmprojkt om Theresienstadt med arbetsnamnet "Theresienstadt – ein Dokumentarfilm aus dem jüdischen Siedlungsgebiet" (även känd som "Der Führer schenkt den Juden eine Stadt"). Filmen var rakt igenom en propagandafilm som visade den bild av Theresienstadt som tyskarna ville ge. Skaparen Gerron och hans medarbetare fick dock aldrig se det färdiga resultatet utan skickades alla till Auschwitz hösten 1944.
Röda korsets andra besök i Theresienstadt genomfördes den 6 april 1945, alldeles innan krigsslutet. Adolf Eichmann hade innan dess, den 5 mars, personligen besökt staden och beordrat ytterliggare en "städning". Besöket följdes av att samtliga överlevande danska judar skickades till Danmark den 15 april och den 3 maj tog Röda korset över hela lägret. Tusentals lägerfångar från öst hade vid denna tid förflyttats till Theresienstadt och med dessa kom tyfus som snabbt spred sig. I krigsslutet och även efter kriget dog därför en stor del av befolkningen. Totalt dog 33 818 personer i Theresienstadt under kriget och ytterliggare 1 566 efter den 20 april 1945. Den 8 maj levde 17 472 personer i Theresienstadt.
Efter kriget avrättades Siegfried Seidl (4 februari 1947) och Karl Rahm (30 april 1947) som krigsförbrytare. Anton Burger klarade sig och levde som "Wilhelm Bauer" i Essen där han dog 1990, han identifierades först 1993.
Mer information:
Henningsens rapport från Theresienstadt
/ Simon
Skriv en kommentar