Romerna i Förintelsen.

På 1930-talet fanns ca. 1 miljon romer i Europa. Enligt olika källor mördades mellan 220 000-500 000 av nazisterna och deras allierade. Men först en kort historik om romerna. Ordet romer "roma" kommer från det romska ordet "rom" som betyder "människa". Folkgruppen har också kallats zigenare eller tattare, något som idag undviks på grund av att det upplevs som nedsättande gentemot romerna.

De första nedteckningarna av romernas existens är från 1000-talet, i västra Armenien och i Istanbul. Det finns också belägg för att romerna funnits på bl.a Kreta i Grekland på 1300-talet. En av romernas dialekter "lomavren" bygger till stor del på arameiskan (det språk som Jesus lär ha talat).

Under medeltiden kom romerna till Europa. Till en början accepterades de men de blev snart en utsatt grupp som omgavs av myter och misstänksamhet, något som har följt romerna även i vår tid. Liksom judarna blev romerna utsatta för förföljelser.

På 1930-talet fanns ca. 30 000 romer i Tyskland. Fördomar och diskriminering emot romerna hade funnits långt innan nazisterna kom till makten. Redan i början på 1900-talet inrättades i Tyskland en "Zigensk Informationsbyrå" som bl.a hade till uppgift att registrera alla romer.

1926 antog den tyska delstaten Bayern en speciell lag för "bekämpande av zigenare, resande och arbetsskygga".

Nazisterna "övertog" denna lag. Men i den nazistiska ledningen och bland tyska vetenskapsmän blev romerna senare ett svårt problem. En del ansåg att romerna från början varit en "arisk ras" , men som under århundraden blivit "uppblandad" De tyska myndigheterna hade stora problem med att dels identifiera och "ras-bestämma" romerna. De var sällan folkbokförda eftersom de oftast flyttade från plats till plats.

Men till slut kom den nazistiska byråkratin fram till att så gott som alla romer var en "underlägsen" ras och romerna kom därmed att underkastas samma ras-lagar som judarna. Därmed var domen fälld.

Tusentals romer blev till en början deporterade till koncentrationsläger eller samlades upp i s.k zigenarläger. De flesta, och många, många med dem skulle sedan gå under i den nazistiska mord-maskinen.

En man som bevittnade en del av romernas öde i Auschwitz var fången Shlomo Venezia, själv jude från Grekland. Han blev tvingad av nazisterna i lägret att ingå i ett s.k "sonderkommando" som i hans fall hade "till uppgift" att ta hand om liken från gaskamrarna eller arkebuseringarna och se till att dessa brändes, i krematorier eller på öppna galler intill gaskammaren.

Man räknar med att ett 20-tal fångar överlevde "sonderkommandot" i Auschwitz, de flesta gasades eller sköts ihjäl då de inte längre orkade med sitt "arbete".

I boken "Sonderkommando-ett vittnesmål" berättar han följande:

"De första romer som deporterades till Auschwitz-Birkenau anlände till lägret i december 1942. Från februari 1943 sattes de systematiskt i lägret och utsattes inte för några selektioner utan placerades i sektor B II (ziguenerlager, läger för zigenska familjer). Den 22 mars 1943 ledde en första Aktion till att 1 700 romer som misstänktes ha tyfus dödades. 500 gasades ihjäl i maj. Mellan maj och augusti 1944 förflyttades många romer till läger som låg inne i det Tyska riket. De som blev kvar (ca 29 000 människor) dödades i gaskamrarna i Birkenau natten mellan den 2-3 augusti 1944 i samband med att "Zigenuerlager" avvecklades."

/ Tom