SS ideologiska centrum – SS-Schule Haus Wewelsburg 1934 – 1945
Slottet Wewelsburg utanför Paderborn är omgärdat av många myter. Slottet var ett ideologiskt huvudcentrum för Himmler och hans svarta order. SS-generalen Karl-Maria Willigut var den man som tippsade Himmler om det då tämligen illa åtgångna slottet. Renoveringen i sig var inga problem, det fanns gott om koncentrationslägerfångar som hämtades från olika läger och sattes i tvångsarbete. Sakta men säkert tog SS högborg form. Liksom allt annat i byggnationsväg i det Tredje riket skulle Wewelsbug med tiden bli ett enormt komplex, ritningar och modeller som överlevde kriget visar på naziregimens sedvanliga storhetsvansinne.
Det finns en liten intressant svensk koppling till Wewelsburg, under det 30-åriga kriget lät den svenske generalen Carl-Gustav Wrangel sin armé åsamka slottet åtskilliga skador. Efter krigets slut så återuppbyggdes det dock.
En modell över planerna för Wewelsburgs utökning.
Willigut som upplyst Himmler om slottet var en märklig figur, han påstod sig stå i kontakt med andra dimensioner, däribland asagudarna. Att han tidigare suttit på mentalsjukhus för vanföreställningar var något han undanhöll Himmler och SS. Med tiden så sprack fasaden mer och mer och till sist avlägsnade Himmler Willigut från alla sina positioner. All insignia som han förlänats togs tillbaks och hans fick mer eller mindre husarrest. Trots detta vakade SS över honom ända till krigsslutet, Willigut avled kort därefter då han tagits tillfånga av allierade soldater.
Himmler som bland annat vurmade för ockultism såg till att köpa slottet i juli 1934 för SS räkning. Köpet var inte okomplicerat, Himmler och SS förde hårda förhandlingar med Landkreis Büren men Himmler avgick inte oväntat med segern. Köpeskillingen var hela 1 Riksmark……. Varje år skulle SS betala 1 Riksmark till partiet (NSDAP) fram till och med den 31 december 2033. Med det nya förvärvet påbörjades en oerhört omfattande renovering och germanisering, som nämnts ovan så stod koncentrationslägerfångar för mycket av byggandet och renoveringen. Himmler hade i sina vanföreställningar storvulna planer på att expandera området kring Wewelsburg till ett enormt SS-komplex, se modell ovan.
Wewelsburg skulle bli SS världsåskådningscentra, en Reichsführerschule där gräddan av de bästa SS-männen skulle indoktrineras än mer av nazismens irrläror. Vid sidan om skolningscentrat var Wewelsburg en perfekt plats för den ockultism som Himmler och flera andra inom SS ledarskikt så varmt vurmade för. Hitler å sin sida fann föga intresse för ockultismen men lät Himmler hållas. Även Göring fick sig en släng av sleven av Hitler, som en ivrig jägare och viltvårdare stod Göring i spetsen för jaktlagar och skogsvård. Hitler lär ha rynkat på näsan och kallat engagemanget för "Grönt frimureri", i Himmlers fall "Svart frimureri". Det är en smula ironiskt med tanke på att regimen avskydde frimurare och förpassade dessa till koncentrationsläger.
Wewelsburg inbäddat av en storslagen natur.
Intriören genomgick en monumental renovering, överallt fälldes SS-runorna in eller andra "germanska" symboler. En enorm sprialtrappa av trä, utsmyckad med olika onrament, delvis av lokal karaktär men naturligtvis även präglad av SS och nazismen. Fin- och möbelsnickare försågs med högkvalitativt råmaterial, ek, ebenholz mm för att smycka de olika rummen. Marmor av olika färger kom att bilda mönster i golvet, den svarta solen är den mest kända, foto nedan. Förutom trä och marmor så fanns det rikligt med konstsmidda lampkronor av modell större. Allt betalades av SS eller genom slavarbetskraft. Mannen som ledde renoveringen och ombyggnationen hette Hermann Bartels.
Den svarta solen i Gruppenführersaal belägen i norra tornet.
Nazismen kom att hylla döden på många olika sätt, de nazister som dödades utanför Feldherrenhalle i München 1923 vid Hitlers kuppförsök hyllade varje år. Himmler deltog naturligtvis i dessa morbida sammankomster. I Wewelsburgs krypta, även kallad Obergruppenführersaal fanns det tolv pidestaler där kvarlevorna efter de tolv främsta SS-männen skulle få sin sista vila. Slottet Quedlinburg i Sachsen-Anhalt var en annan helgedom för SS. Kvarlevorna efter Heinrich I som avled år 936 hyllades av Himmler. Det finns foton från kryptan där Himmler lägger ner en krans för Heinrich I, en person som i Himmlers villfarelse ansågs sig vara släkt med. Idag ligger slottet Quedlinburg med på Unescos världsarvlista.
Wewelsburgs gravkrypta där de högsta SS-ledarna skulle få sin sista vila. Notera hakkorset i taket.
Inte bara SS-ledarna skulle vila här. Himmler hade egna ordnar som han delade ut till SS-männen. En av dessa var den såkallade Totenkopfring der SS, en ring som pryddes främst med en dödskalle men även olika runor. Willigut har tillskrivits designen men den tillverkades av ett av många SS-företag. Initialt var det bara de högsta SS-ledarna från "Kampåren, 1919 – 1933, som fick denna. Med tiden så delades den ut mer frekvent. Himmler tog även fram ett hederssvärd (Ehrendegen) och en julljusstake (Julleuchter). Dödskalleringen har ofta angivits som en ring man fick när man gifte sig, detta är felaktigt. Däremot fick nygifta SS-män ljusstaken som skulle placeras i hemmet och tändas på vissa högtider, sommar- och vintersolståndet var två av dessa högtider.
Åter till ringen. De som fått denna ring förlänad och som stupat eller avlidit av naturliga orsaker så skulle de anhöriga se till att ringen återbördades för slutförvaring i Wewelsburg. Var denna gömma med ringar finns eller om detta är sant har det spekulerats i under 65 års tid. Lokalbefolkningen i Wewelsburg hävdade efter kriget att amerikanska soldater hittat gömman med dessa ringar men det finns inga belägg för att så verkligen var fallet.
Totenkopfring
Den första ansvarige för Wewelsburg, Burghauptmann kallad var Manfred von Knobelsdorff 1934 – 1938, vars svåger var ingen mindre än Walther Darré som bland annat var ansvarig för partiets jordbrukspolitik. Han ersattes 1938 av SS-Obergruppenführer Siegfried Taubert som innan dess tjänstgjort i Reinhard Heydrichs stab inom SD. Taubert behöll denna ställning som Burghauptmann till krigsslutet.
Sakta men säkert tog Wewelsburg form enligt Himmlers önskemål. Ett gigantiskt bibliotek skapades med all tänkbar litteratur. Föga förvånande upptog merparten av litteraturen sådant som nazisterna ansåg vara särskilt viktigt. Allt kategoriserades under ledning av Hans Peter des Coudres, jurist och senare bibliotikarie. Under namnet: Biblioteket i Föreningen för främjande och tyska kulturella monument samlades en rad volymer om germansk- och indogermansk historia, historiska hjälpvetenskaper, religion-, myt- och kyrkohistoria. Framträdande var även litteratur om konst, kultur, litteratur och statsvetenskap. Ju mer man kunde "tillrättalägga" historien om Tysklands storhet desto bättre. En annan framträdande person som höll i de vetenskapliga delarna i Wewelsburg var Dr. Bernhard Frank, mest känd är han som den siste SS-kommendanten på Berghof, Obersalzberg.
I området utfördes en rad arkeologiska utgrävningar och de få saker man fann ställdes ut i Wewelsburg. Himmler hade även en förkärlek till urgermanernas historia och betalade många forskningsresor. Bland annat var tyska historiker i Sverige och gjorde gipsavgjutningar av hällristningarna i Bohuslän, idag Västa Götaland. Dessa resor och expeditioner kan man läsa om i Heather Pringles bok Härskarplanen som finns recenserad på denna sida.
I det mer eller mindre ateistiska Tyskland så höll man sig faktiskt med en katolsk präst i Wewelsburg, Himmler och många andra i det nazistiska toppskiktet var katoliker. Som så mycket annat i nazitysklands historia är denna motsägelse ändå logisk.
Det finns även ett rykte att ett utkast till en ny religion som efter kriget skulle ersätta kristendomen förvarades i Wewelsburg. Trots omfattande efterforskningar, bland annat med hjälp av Dr. Hermann Frank så har det konstaterats att det är enbart ett rykte utan någon som helst substans. Författaren angavs att vara Albert Weiner som studerade teologi vid ett prästseminarium men som fick överge sina studier under den ekonomiska kraschen på 30-talet. Weiner kom senare att bli officer inom Gestapo och tjänstgjorde från 1944 i Norge där han brutalt slog ner motståndsmännens aktioner och även mördade några av ledarna personligen.
I krigets slutskede då Tyskland obönhörligen tvingades att retirera för Röda armén och de västallierade skickade Himmler en man vid namn Heinz Macher till Wewelsburg. Macher som tidigare tjänstgjort i SS-divisionen Das Reich och blivit högt dekorerad för sina frontinsatser knöts till Himmlers stab i slutskedet. Macher for till borgen med uppdraget att jämna Wewelsburg med marken, något som naturligtvis inte gick. Exakt vilka dokument och annat komprometterande material som Macher brände är okänt. Macher teg som muren avseende detta trots flera försök att bibringa klarhet i denna fråga. Det enda han berättade var att han avfyrade några Panzerfaust mot Wewelsburg, resten av historien tog han med sig i graven. Inte heller Himmlers adjutant Werner Grothmann svarade på några frågor om sin långa tid vid Himmler sida.
Både Macher och Grotmann fängslades tillsammans med Himmler och var de första som fick reda på hans självmord. Efter en tid i fängelse frigavs de och kunde påbörja ett nytt kapitel i sina respektive liv. Men ovissheten om delar av Wewelsburgs historia förblir olöst. Idag finns det en permanent utställning i borgen rörande den nazistiska epoken. Man befarade att Wewelsburg skulle bli en vallfärdsort för nynazister men hittills har inga sådana händelser blivit kända.
Här finner ni mer information om Krigsmuseet Wewelsburg.
Rekommenderad läsning: Die SS, Himmler und die Wewelsburg av Jan Erik Schulte (Red.)
/ Martin
Skriv en kommentar