Svenskarna i Theresienstadt

Det har nu gått lite mer än en månad sedan jag skrev en första artikel om de svenskar som satt fängslade i tyska koncentrationsläger. Artikeln som var mer allmänt beskrivande av frågan i sin helhet uppgav att 57 fall med svenska koncentrationslägerfångar var kända för mig. Mycket har hänt sedan dess och även om jag inte aktivt sökt mer information har siffran på 57 personer växt till 97. Mycket kompletterande material har kommit in från kollegor ute i Europa men den största upptäckten gjordes för ett par veckor sedan i Sverige, närmare bestämt i utrikesdepartementets arkiv i Stockholm. Genom att ta del av UD’s dokument om "judefrågan" har ett stort antal svenska medborgare i koncentrationslägren kunnat identifieras. Likaså har många frågetecken gällande Sveriges och Tysklands agerande i olika fall kunnat få sina svar. Det är dock inget om detta som jag denna gång tänkt ta upp. Istället ska vi se närmare på ett av de ställen som svenska medborgare deporterades till, gettot Theresienstadt.

Det var som en "judisk bosättning" Reinhard Heydrich, riksprotektor i Böhmen och Mähren, den 10 oktober 1941 presenterade sina planer för den tjeckiska staden Teresín, eller Theresienstadt som tyskarna kallade den. Vid denna tid hade tågen med judar länge rullat österut till gettona i generalguvernementet (Polen) men att deportera vissa kategorier av judar hade visat sig svårt. Framförallt var det problematiskt att motivera deportationerna av äldre judar, judiska krigsinvalider och dekorerade veteraner från första världskriget samt regionalt, nationellt eller internationellt kända judar. Det var därför "mönstergettot" i Theresienstadt öppnades i november 1941 och i slutet av månaden skulle de första tågen anlända. Även om levnadsförhållandena i Theresienstadt var avsevärt bättre än i gettona i till exempel generalguvernementet drabbades staden snabbt av överbefolkning. Staden var anpassad för 10 000 invånare men oftast var dess judiska befolkning upp mot 50 000 invånare. Tågen med judar anlände i snabb takt och för att avlasta gettot genomfördes många deportationer från densamma till främst Auschwitz. Totalt kom omkring 140 000 att deporteras till Theresienstadt under kriget och av dessa kom omkring 86 000 att deporteras vidare österut. Även om överbefolkningen medförde problem kom gettot flera gånger att användas i propagandasyfte, bland annat då Röda Korset besökte gettot den 22 juni 1944 men även i olika reportage i den tyska massmedian.

Den största delen av judarna i Theresienstadt kom främst från länder såsom Tjeckien, Tyskland, Österrike, Nederländerna och Danmark. I den tyska statistiken över judarnas olika nationaliteter hittar man dock ytterliggare 23 länder, bland dessa kan nämnas USA, Grekland, Turkiet, Argentina och Kuba men även Sverige finns representerat. I förteckningen över utländska medborgare ("Verzeichnis der ausländischen Staatsangehörigen") från den 7 mars 1945 uppges att sex stycken judar med svenskt medborgarskap fanns i gettot. Denna siffra representerar dock situationen i mars 1945 och totalt kom minst 21 svenska medborgare att passera genom Theresienstadt 1941-1945, några av dessa på sin väg mot en säker död. Om man ser närmare på dessa 21 öden kan man identifiera tre olika grupper av svenskar: de som deporterades från Danmark, de från Nederländerna och de från det tyska riket (Tyskland & Österrike).

Om vi börjar med den första gruppen, judar deporterade från Danmark i oktober 1943, så ingår i denna grupp minst fem svenska medborgare av vilka samtliga återfinns i det svenska utrikesdepartementets arkiv. Som ett typiskt exempel kan nämnas Florentine "Flora" Behrendt som föddes 1876 i Malmö med svenskt medborgarskap. År 1911 flyttade Flora till Danmark och gifte sig med kontorschefen Alexis Behrendt. Flora blev dock änka redan 1914 och valde då att bo kvar i Danmark även om hon fortfarande behöll kontakten med släkten i Sverige. Någon anledning för henne att vart tionde år förnya sitt svenska medborgarskap fanns inte, hon levde ett bra liv i Danmark och även efter Tysklands invasion 1940 kunde hon fortsätta sitt liv i landet. Läget skulle dock förändras och 1943 ansökte hon hos svenska ambassaden om förnyat medborgarskap vilket beviljades den 1 oktober. Någon nytta av sitt svenska pass skulle hon dock inte få, redan dagen efter deporterades hon till Theresienstadt. Svenska UD förhandlade med tyska utrikesdepartementet (Auswärtiges Amt) om Behrendts och många andra fall under kriget men någon utlämning av de som deporterats skedde aldrig. Istället var det de vita bussarna som hämtade Flora och många andra i slutet av kriget. Den 18 april ingick hon i en större grupp nordiska koncentrationslägerfångar som fördes över till Malmö och till karantänsförläggningarna i Tylösand och Rosöga. Hennes vidare öde är därefter inte känt.

I den andra gruppen, judar deporterade från Nederländerna, hittar vi sex svenska medborgare, samtliga kända av utrikesdepartementet. För att representera dessa kan Jacob och Magda Berrman-Polack nämnas. Magda, född 1887 i Göteborg med svenskt medborgarskap, var gift med den nederländska medborgaren Jacob Polack. Första gången de dyker upp är den 5 februari 1943 då de arresterats i Den Haag och förts till koncentrationslägret Westerbork. Här uppstår dock någon form av problem för tyskarna, troligen förknippat med Magdas svenska medborgarskap som förnyades i november 1943 (Jacob fick samtidigt svenskt medborgarskap). I februari 1944 finns deras namn upptagna på en transportlista från Westerbork till Auschwitz, men namnen har på denna lista strukits över och till Auschwitz kom de aldrig. Istället är det i Theresienstadt de båda senare dyker upp och allt pekar på att de där överlevde till krigsslutet.

Värst gick det för den tredje gruppen, judar deporterade från det tyska riket, vilket var den grupp som fick minst uppmärksamhet från Sverige. Av åtta personer i gruppen är enbart en ett fall som behandlades av det svenska utrikesdepartementet. Medan majoriteten av dessa var svenskfödda judar vilka fått tyskt medborgarskap skilde sig det åttonde fallet då det rörde sig om en person född som tysk medborgare. Margarete Weintraub var född 1899 i Berlin och hade 1917 gift sig med en svensk medborgare. Äktenskapet hade dock resulterat i skilsmässa redan 1919 och sedan 1931 var Margarete omgift och bosatt i Wien. Trots detta fick hon förnyat medborgarskap i november 1943 vilket dock inte kunde hjälpa henne ifrån Theresienstadt. Bland de övriga dog tre i Theresienstadt och två mötte samma öde i Treblinka.

Två fall har inte nämnts här ovanför, detta gällande två bröder i Tjeckien vilka hade sina adoptivföräldrar i Göteborg. Fallet innebar mycket arbete för det svenska utrikesdepartementet och många brev med brödernas adoptivföräldrar och med tyska myndigheter finns idag bevarade. De tyska myndigheterna bestred adoptionen och menade att den inte rättsligt giltig medan svenska myndigheter gett de båda svenskt medborgarskap i december 1942. Förhandlingarna ledde aldrig till att bröderna blev utlämnade till Sverige men däremot till att de flyttades från Theresienstadt till Bergen-Belsen i mars 1944. De befriades först den 23 april 1945 i Tröbitz under en transport på väg mot Theresienstadt.

/ Simon