Tore Forsberg begravd

I torsdags den 2 oktober fördes min och många andras vän Tore Forsberg till sin sista vila i Oscarskyrkan. Över 200 personer hedrade minnet av Tore med sin närvaro. Jag kunde tyvärr inte själv närvara på grund av andra åtaganden. Mina tankar var dock framförallt hos Tores livskamrat och änka.

Tore var en oerhört okomplicerad person som det var lätt att få kontakt med. Jag minns ännu första gången vi talades vid, jag hade skickat en del material till honom som jag dels behövde lite hjälp med och som jag även trodde skulle fånga hans intresse. Efter en rad försök från Tores sida att få kontakt med mig skrev han ett mail: Hej Martin, Jag har försökt att ringa Dig men bara fått tala med Din dotter. Ring mig så kan vi tala med varandra, kanske har jag några tips. Hälsningar Tore.

Samtalet lät naturligtvis inte att vänta på sig, det blev det första av många samtal med Tore. DN:s artikel Historien om en svensk spionjägare sammanfattar Tores personlighet på ett utmärkt sätt. Öppen, social och mycket lätt att få kontakt med. Tiden som chef för ryssroteln talade vi aldrig om, det lilla han berättade är sådant som återfinns i hans böcker. Vid ett tillfälle sa han till mig: Fan, varför håller du på med tyskarna? (Här avses RSHA), De är så trista och förutsägbara…… Tja, vad svarar man på det?

I samband med bokmässan och SMB:s medlemsdag 2007 fick vi tillfälle att träffas personligen, detta tillsammans med hans forne fiende Boris Grigorjev. Det blev intressanta möten tillsammans med två fd. spioner som nu inte längre var fiender utan vänner.

Vila i frid vår vän!

/ Martin